1:an, kom…

Det är verkligen skillnad på barnmorskor!

Förra besvärade sig inte att svara på varken mail eller telefon (inte förrän att jag valt att byta BM, då ringde gamla BM upp och förstod inte alls varför). Den jag har nu reagerar näst intill direkt! Båda mailen jag skickat, vid olika tillfällen, har jag fått svar på under 2 timmar.

I måndags skickade jag då alltså mail till min BM eftersom att jag inte känt några fosterrörelser från ettan på flera dagar. Tvåan far omkring som ett yrväder och sparkar mer eller mindre dagarna i ända så man kan tro att den försöker komma ut genom huden på magen 🙂 Men på vänstra sidan av magen, där ettan ligger, är det helt stilla. Inte det minsta lilla fladder ens. 🙁

Så det är klart att man blir orolig. Mailade då min BM och frågade om det fanns möjlighet att jag kunde få poppa förbi och kolla hjärtljudet på ettan.

Min BM skulle vara på annan ort efterföljande dag (igår), men jag var välkommen att komma dit, annars var hon tillbaka på min ort efter två dagar (idag) ifall jag hellre ville komma då. Men var jag väldigt orolig och inte ville vänta en dag ens, så sa hon att jag skulle ringa förlossningen och be att få komma på direkten.

Jag tyckte ändå att det kändes lite extremt att ringa förlossningen. Jag hade inte ont eller så, det var ju bara oron över att jag inte känt något från ettan medans då tvåan var extremt livlig och tvillingar brukar ju dessutom trigga varandra. Så ytterligare några minuter senare hade jag tackat ja till morgondagen (igår) och fått en tid.

Jag kanske ska förklara det där med ettan och tvåan för dig som inte vet varför man säger så. Efter ett första UL så ser man vilken av bäbisarna som ligger längst ner närmast ”utgången”. Det kan handla om väldigt små marginaler, men ena ligger alltid lite längre ner än den andre, och då kallar man den för ettan, då det är troligast att den kommer ut först. Den andra blir då alltså tvåan… Så under resten av graviditeten så kallar man fostren för ettan och tvåan så att man vet vilken man pratar om.

Jag åkte då dryga halvtimmen till mödravården som min BM befanns sig på och hon kollade snabbt upp hjärtljuden på båda bäbisarna. Hon mätte upp slagen på båda flera gånger och på båda ställena varierade det mellan 140 och 150 hela tiden, så hon var rätt säker på att det var två olika hjärtan. Hon tyckte även att ettan sparkade till lite, men det var så nära mitten av magen, så hon kunde inte med säkerhet säga att det faktiskt var ettan.

Oavsett så kändes det lite bättre i alla fall av att hon trodde sig hittat båda bäbisarnas hjärtslag, men sa återigen att om jag kände mig orolig så skulle jag ringa till förlossningen för att få ett riktat CTG (eller CKG, jag vet inte vilken av metoderna hon sa) för att ordentligt kunna särskilja och mäta respektive fosters hjärtslag.

Tills vidare kände jag mig nöjd med en liten kontroll, då det är mest sannolikt att ettan ligger vänd så att den sparkar in mot magens mitt eller mot min rygg istället för ut på magen.

I samband med besöket fick jag även veta att jag fått ett nytt graviditetssymptom… jag har foglossningar! Snacka om att man känner sig urbota korkad emellanåt. Hur sjutton ska man veta vad man har och vad det heter när man inte vet hur det ska kännas. Men för er som är lika korkade som mig, så kan jag nu då förklara hur foglossningar känns…

Längst ner på ryggen så har man som en hård ”platta”, den värker. Likaså värker det i ljumskarna. Inne i själva slidan, eller hur jag ska förklara, känns det även som ett tryck utåt mot respektive ben. Än känns just det trycket mest obehagligt och inte ont, men i ryggen och i ljumskarna så är den värk. Mest på kvällarna för mig del. Antar att det är för att det är enda gången det inte värker i magen och i övre delen av ryggen (i höjd med revbenen), så att jag då faktiskt känner av foglossningarna, för värken i magen och övre ryggen är mycket starkare, så jag gissar på att den värken tar ”övertaget”.

Foglossning är då kroppen förberedelse inför att trycka ur sig en unge från någonstans den egentligen inte får plats att tryckas ut igenom 😛
Hormoner i kroppen gör så att bäckenets leder luckras upp så att det blir rörligare och kan vidgas under förlossningen.

Man kan inte göra något åt foglossning och en del har värre smärtor än andra. Jag fick en tid idag hos en sjukgymnast för att ”mota Olle i grind”, som min BM uttryckte sig.

Tydligen ska man inte vara gravid på sommaren, för den vanliga rehabiliteringen, vattengymnastik, har dom inte på sommaren?! Hm…

Jag var nog inte inne hos sjukgymnasten mer än 10 minuter och på den tiden hade jag hunnit stående böjt mig framåt, legat på en brits och fått benet böjda och tryckta neråt och sedan fått en påse med ett stödbälte. Fast det är klart… jag kan inte använda det annat än i stående läge. Eh… vad ska jag då med det till? Det är ju inte många minuter på en dag som jag är varken stående eller gående… Jaja… jag har ju fått ett nu i alla fall, eller fått köpt ett… Vi får väl se hur pass mycket den kommer till användning och om den då hjälper.

Värken har ju bara börjat än och kommer med största sannorlikhet att bli mycket värre. Jag är väldigt liten, har smala höfter och två småttingar som växer i rask takt. Så min kropp får ta dubbelt så mycket påfrestning, både tyngdmässigt och växande, än om jag burit på ett barn.

Kommentera