I måndags återgick vi till det normala efter en lång ledighet. Jag jobbade visserligen i torsdags, men det blev ju bara en dags jobb då jag är föräldraledig på fredagar.
Som alltid när man är borta en längre tid från jobbet så blir man sittande lite som ett rådjur i helljus. Man vet inte riktigt i vilken ände man ska börja, men till slut kom jag igång och fick flyt på arbetet. Efter 6 timmars arbetsdag ringde dagis och meddelade att Damien hade 38 graders feber, inte ville äta mellis och var jättehängig, så det var bara att åka och hämta grabbarna.
Damien blev sämre och sämre med kvällen Alvedon verkar ha samma effekt som läkerol på mina barn, så efter förra sjuksvängen köpte jag hem Ipren. Jag gav Damien en supp. inför nattningen. Det är ju fruktansvärt obehagligt att få något uppkört i rumpan så Damien spände sig så att suppen åkte ut hela tiden.
– Slappna av, sa jag till Damien och andades några djupa andetag och blåste tydligt ut för att få Damien att göra densamma. Han fattade vinken direkt och gjorde sitt bästa att andas lika dant, men slappna av i kroppen gjorde han ändå inte, hur mycket han än försökte att följa mina instruktioner. Till stannade suppen kvar i alla fall och vi kunde gå och lägga oss.
Han sov oroligt och vaknade några gånger, men var väldigt tapper och gnällde knappt alls. Snarare tvärtom. Han klappade mig i ansiktet och pussade på mig, ungefär som att det var jag som var sjuk.
Igår satt han mest och sov i soffan och ville inte ens äta glass! Dock fick han i sig lite kräm och mjölk i flaska och lite välling framåt kvällen. Han hade lärt sig hur obehagligt det var med stolpiller, så mer medicin ville han inte ha. Men när han, på natten, vaknade och var kokhet så gav jag honom lite flytande alvedon och saft. Kanske det gjorde lite verkan i alla fall? Jo, nog gjorde det det allt…
Två minuter senare började han hosta som en tok. Det tjocka snoret i näsan hade väl åkt ner i halsen på stackarn efter att han börjat röra lite på sig när han drack. Och precis som jag, så har Damien ett känsligt svalg, så med hostandet kom det kräks… och ännu mer kräks. Om det var feberkräkning (vilket han haft förut) eller om det var slem i halsen, ska jag låta vara osagt, men jag var 100% säker på att det inte handlade om magsjuka.
Det var bara till att bädda rent i sängen och lägga sig att sova igen. Resten av natten sov båda barnen som stockar.
Jag vet inte om nattens kräkning hjälpte att få ut basiluskerna som orsakade febern, men på morgonen var han sig själv igen. Pigg, massor med energi och feberfri.
Såvida det inte blir bakslag i kväll så blir det dagis och jobb imorrn igen. En dag i alla fall, sen är det ju helg för vår del 🙂