8 månader

Idag är det tårtkalas igen. Fast utan tårta, och kalas har det inte heller blivit. Men ett besök på BVC blev det i alla fall.

Båda grabbarna uppmäter nu 68 cm. Kevin har gått upp 360 gram på en månad och Damien 270. Hm.. kanske får börja smygmata honom i sömnen lite 😛
Jag är inte ett dugg förvånad egentligen Kevin älskar mat och gapar stort åt allt medan man får truga i Damien mat och hälften hamnar på mage, ansikte, golv och väggar.

– Ser man till vikt och utveckling så finns det inget längre som talar för att dom skulle vara födda 7 veckor för tidigt, sa BVC sköterskan.

Pojkarna skulle egentligen vara dryga halvåret men dom har växt ikapp sig fort och utvecklas precis som dom ska för sin verkliga ålder på 8 månader. Mammas duktiga trollbarn!

I natt var en riktigt jobbig natt. Damien vaknade på kvällningen med ett skrik som skulle kunna väcka de döda. Jag flög upp ur sängen och in snabbt i barnrummet så att Kevin inte skulle hinna vakna.
Jag gav Damien nappen, men den dög inte. Inte för att den brukar göra det… Damien är inte mycket för tutte och snutte. Jag provade med flaskan, men inte heller den var till belåtenhet. Skriket fortsatte och visste jag inte bättre så hade jag trott att han låg på en nål eller nåt. Det var ett sånt fruktansvärt helhysteriskt och förtvivlat skrik.

Jag bar in honom till min säng. Då brukar han komma till ro och somna om rätt snabbt, men icke sa nicke! Jag provade allt jag kunde komma på. Vatten, mat, napp, ny blöja, vagga i famnen, ligga på min mage, vagga bredvid mig… skriket bara fortsatte. Att inte veta vad som är fel vid ett sånt här skrik skär i hjärtat. Det var ju inget tröttgrin, som man faktiskt kan ta med en nypa salt, utan som att något gjorde riktigt jäkla ont. Jag provade tycka på mage och örat, men det gjorde ingen skillnad åt något håll, så det verkade ju inte som att det var det som gjorde ont.
Jag var helt rådlös så det enda jag kunde göra var att fortsätta vagga honom i min famn tills att han tröttat ut sig själv och somnat av utmattning.

När han somnat så tog det inte mer än en kvart innan det satte igång igen. Men det gick snabbare att få honom att somna om denna gång. En halvtimme senare var det dags igen. Ja, så höll det på!
Framåt sena kvällen märkte jag att han var varm som en kamin. Jag lät honom sova utan täcke, men det hjälpte inte. Han var stekhet ändå. Efter att jag, någon gång mitt i natten, gett honom Alvedon så sov han sen ända till morgonkvisten då han glatt väckte mig med lite slag i ansiktet och hårryckning.

Jag tog upp detta på BVC och hon hade inte så mycket svar att ge. Precis som jag tyckt, så sa hon att Damien verkade pigg, alert och inte verkar ha ont nånstans, så förmodligen var det drömmar, vilka blir väldigt intensiva vid denna ålder, och att han inte var riktigt vaken. Men det förklarar ju inte den väldigt höga kroppstemperaturen. Jag tycker också det är underligt att skrika så innerligt så länge och inte vara vaken.
Jaja.. huvudsaken är att han kom till ro till slut så vi alla fick sova och förhoppningsvis var det inte något ”periodbeteende” så att detta kommer att upprepas under X antal nätter framöver.

babisfotterGó natt och sov så gott önskar en 9.220 grams Kevin & en 8.670 grams Damien.

3 thoughts on “8 månader

  1. Dom brukar skrika så när det är tandsprickning ibland! Mycket möjligt att det dyker upp en tand till de närmaste dagarna! Å varje tand kan vara olika. Vissa märks inte. Andra är jobbiga.

    1. Det kan ju vara så, men det finns inga som helst tecken på att det är en till tand på gång.

  2. Ja ibland är skriken en gåta som man aldrig får något svar på
    Tur att det bara var tillfälligt.
    Kram på er!!

Kommentera