Jaha… då har kära syster farit hem igen 🙁 Vi har väl inte umgåtts så där jättemycket, men hon har ändå underlättat för mig till tusen! Synd att hon inte kunde stanna längre, men jag är glad och tacksam för att hon tog sig tid i ditt redan hektiska liv för att hjälpa sin syster.
Kevin hade gått upp 10 gram från gårdagen och Damien stod kvar på gårdagens vikt. Men det var inget hinder för att vi skulle få komma hem även idag. Jippi!!
Vi åkte först en snabb tur till min pappa för att lämna av insynsskyddet till bilen. Det går helt enkelt inte att lasta in hela vagnen med det monterat.
Därefter for vi hem till vårt lilla hem och min tremänning kom för att hälsa på mig och pojkarna. Han blev inte ett dugg avskräckt av deras små kroppar och tog villigt upp Kevin och matade honom vid 14 målet så att jag fick amma Damien som var helt hysterisk av hunger. Stackarn!
Och sen var min tremänning så underbart snäll att han åkte och hämtade mat från McDriven för att jag skulle få mig lite i magen också.
Nu är vi inne på sista timmen för idag och vi håller tummarna för att pojkarna, trots att dom slarvat lite med matintaget idag, gått upp i vikt i morgon också så att vi får fortsätta åka hem på permis om dagarna. Natten som var åt Kevin två av fyra mål utan någon sondmatning alls, så det går ju definitivt åt rätt riktning i alla fall. Underbart! När han klarar äta alla mål utan sondmatning blir han också av med sin sond och vi får då komma hem på nattpermis.
Åh, vad jag längtar efter att få nattmysa med trollungarna i min egen, stora, säng!