Är det verkligen rätt?

Av nyfikenhet gick jag in på Janusinfo för att kolla vad det står där om läkemedlen jag fick utskrivna i måndags av läkaren på BB/Kvinnokliniken.

På antibiotikan (Cedax) står det;

Det är inte sannolikt att användning av ceftibuten under graviditet är förenat med någon risk för fosterskada även om erfarenheterna är begränsade. Om exponering skett i tidig graviditet finns av detta skäl ingen anledning att diskutera ett avbrytande av graviditeten. I 63 fall uppgavs exponering för ceftibuten. Två barn hade någon missbildningsdiagnos mot 1-2 förväntade. Ett barn hade en gomspalt och ett hade polydaktyli.

”Även om erfarenheterna är begränsade”… det finns alltså inte tillräckligt med undersökning om detta för att kunna konstatera riskerna helt. 63 fall är ju inte mycket att gå efter. Låter lite skrämmande. Dessutom står det att en vuxen ska ta 1 tablett om dagen, jag har fått ordination om 2. Alltså dubbel normaldos, trots att man inte riktigt vet riskerna för fosterskador 😮

På vagitorierna jag fick (Lutinus) står det;

Viss försiktighet vid användning bör iakttas men tillförsel av progesteron under tidig graviditet innebär förmodligen inte någon påtaglig risk för fosterskada. En effekt av gestagena hormon på fostrets könsdifferentiering har antagits liksom ett samband mellan gestagenexponering och flera specifika missbildningar: extremitetsreduktioner, hjärtfel, hypospadi, VATER-associationen och det så kallade EFESSES-syndromet.

På bipacksedeln som medföljer läkemedlet står det att det kan tas i första trimestern. Det är alltså innan fostret börjat utvecklas. Dom hade ju inte varit så specifik om det hade varit okej att ta dom även under andra trimestern, i vilket jag är.

Vad har dom gett mig egentligen??! Man borde ju ha tillit i att läkare vet vad dom pysslar med, men det är ju rätt vanligt förekommande att man läser och ser på TV om hur läkarna brister på många sätt. Vagitorierna tänker jag då i alla fall inte ta något mer av förrän jag verkligen har fått bekräftat att jag verkligen inte utsätter bäbisarna för någon risk med att använda det läkemedlet. Hellre blir jag sängliggandes i 4 månader än att riskera deras hälsa!

Jag ringde förlossningen och blev kopplad till BB där läkaren då skulle vara. Läkaren fanns inte tillgänglig så barnmorskan tog mina uppgifter och skulle be läkaren återkomma till mig efter morgonronden och hon avslutade sedan telefonsamtalet med…

– Jag tror nog att det är meningen att du ska ta dom ändå.

Hon lät lite…. hittar inte rätt ord här, men typ irriterad över att jag ifrågasatt en läkares ordination. Hm!

Framåt lunch ringde jag till MVC för att byta barnmorska… behöver jag ens berätta varför?! Total brist på intresse och återkopplingar och dessutom verkar helt okompetent… nej, något sådan person vill man knappast ha som BM. Kvinnan jag pratade med var väldigt trevlig och tillmötesgående och det blev även henne jag nu istället skulle få träffa. Hon har även jobbat mycket på Förlossningen/BB så det kändes extra tryggt då.

Eftersom att läkaren fortfarande inte hört av sig så passade jag på att fråga min nya BM om de läkemedel jag fått och antibiotikan jag fått var inte alls ovanligt att det gavs det gravida och vagitorierna.. ja, jag vet inte riktigt vad jag fick för svar där annat än det skulle vara något som förhindrade förtida förlossning och att jag inte skulle läsa så mycket i fass och på bipacksedlar. Det var utskrivet i samråd med läkare så det skulle inte vara någon fara med det.

Jag kan ändå inte komma ifrån det som står att läsa om det med alla fosterskador jag kan utsätta tvillingarna för och det känns väldigt riskabelt att ta dom. Är det verkligen jättenödvändigt att ta dom? Jag kan ju förstå antibiotikan som faktiskt är till för att bota något jag har, men att ta något i förebyggande syfte som dessutom kan medföra risk för bäbisarna…

En timme eller så efteråt så ringde den första barnmorskan upp, hon från förlossningsavdelningen, och hade pratat med Elin, läkaren som skrivit ut läkemedlen åt mig. Elin hade sagt något i stil med att jag förmodligen läst något på internet men skulle ta läkemedlen ändå.

Så var det med den delen.

Vad jobbigt det är sånt här. Det är ju inte direkt en bil eller nåt vi pratar om där man kan reklamera fel eller lämna tillbaka en vara om säljaren misslett eller lämnat felaktiga upplysningar. Det är två barns hälsa och liv som står på spel och det är mitt agerande och mina val som avgör deras öde. Ingen kan ju tvinga mig till att ta läkemedlen och det är mitt val huruvida jag vill avfärda varningarna till förmån för läkarens ordination. Det är ju mänskligt att fela, men ett fel i det här läget kan få ödesdigra konsekvenser. Det måste ju finnas en anledning till varför både bipacksedel och Janus varnar för användning av läkemedlet vid graviditet.

Om man ändå kunde ha facit i handen….

En kommentar till “Är det verkligen rätt?

  1. Jag sitter och läser om hela din historia nu – gripande!
    Känner att jag måste korrigera dig på en punkt bara. Du skrev ”…i första trimestern. Det är alltså innan fostret börjat utvecklas.” Det är i första trimestern all utveckling sker, det är då alla organ bildas och eventuella missbildningar sker (det är därför det är störst risk för missfall då). Efter första trimestern växer de bara.

Kommentera