Här sitter man då på kvällningen och det är lugnt och stilla. Jag bor i ett väldigt lugnt område som är omgiven av skog, så på vardagskvällarna hör man knappt ett pip. Pojkarna börjar sin nattsömn efter 18 målet, så även dom ligger tysta och snusar och myser med varandra.
Ja… nästan tysta i alla fall. Dom släpper brakare titt som tätt som värsta karlen!
– Det där har dom i alla fall fått efter mig! sa min pappa när vi var där och hälsade på för två helger sedan.
Hahaha.
I måndags fick dom sitt första smakprov också. Nja… nu ljög jag lite. Dom har ju faktiskt fått lite jouice och yoghurt på nappen ett par gånger när dom varit hysteriska och skrikit tröstlösa samtidigt. Jag har ju bara två händer och kan bara trösta en i taget. Då behövs en nödlösning för att den andre ska vara nöjd ett tag tills att brorsan lugnat ner sig.
Men dom fick sitt första avsedda smakprov. Det är ju 10 dagar före dom är 4 månader, så du får inte skvallra för BVC att jag tjuvstartat 😛
Blåbärspuré från Sempers blev det. Damien smaskade och det tog inte många sekunder innan han smaskat i sig och ville ha mer. Kevin var lite mer skeptisk och ”tuggade” och smakade på det han hade i munnen i säkert 10 minuter innan det hade åkt ner. Men sen ville finsmakarn ha mera 🙂
När det var dags för mig att få mig lite i magen var Kevin vaken och låg bredvid och tittade storögt på varje tugga jag stoppade i munnen. Jag kunde ju lite låta bli att ge den lille parveln ett litet smakprov av currykycklingen också. Han tyckte mer om den än mig, kan jag säga, och slukade nästan hela mitt finger 🙂
Jag har förstått att det inte är så lätt att introducera mat alla gånger och att det kan ta lång tid för många barn, så jag är glad att jag har två små matvrak som gärna provar nya smaker och konsistenser. Det är så enormt spännande och roligt att se hur dom reagerar så jag kan knappt bärga mig tills att dom får börja äta mat, inte bara få en liten fläck på ett finger. Det är ju som att spotta en törstig kamel i halsen det!