Ett stort fy skäms

Jag har skrivit om det förut, men tänker skriva om det igen…

Jag vill peka ett stort fy skäms till många av stadens invånare.
Jag är en 100% ensamstående förälder till tvillingar på 1 år. Att ha 1 par händer och två små som inte kan gå, är inte det enklaste och min vardag får oftast planeras noggrant för att den ska gå smidigt. Jag måste utföra saker i en viss ordning, inte glömma att ta med vissa saker och fundera ut olika rutter och vilka ställen jag kan besöka med min breda vagn. För många ställen är helt enkelt inte anpassade för tvillingvagnar. Av två närstående som bor med hiss, så kommer jag inte in i någon av dessa hissar då det saknas 1 cm!
Det kan jag ta… jag kan inte begära att hela samhället ska byggas om bara för att jag (och många andra) fått tvillingar.
Men det finns något som jag tycker att jag kan begära, och det är visad hänsyn!

Med barnen fastspända i baksätet och vagnen nermonterad i flera delar och liggandes i bilens bagageutrymme så kommer vi fram till affären som utgör dagens resmål. Som vanligt åker jag till dom extra breda familjeparkeringarna som många större affärer har. Proppfull… som vanligt! Där står en tvåsitsig pick-up med företagslogo, en liten sportbil, en Volvo stationsvagn, en SUV och två bilar modell mindre; en tvådörrars och en fyradörrars. Utav dessa bilar är det endast 2 som har barnbilstolar. Av det kan jag då gissa att det endast är dessa som omfattas av parkeringsskyltens hänvisning med bild på en familj med en barnvagn.

Jag behöver ”krypa in” in baksätet på två sidor av bilen och spänna lös mina barn för att därefter lyfta ut dom. Dom där extra centimetrarna som familjeparkeringen erbjuder betyder så mycket för mig. Jag vill ju varken skada min eller någon annans bil genom råka ”buffa” upp dörren på parkeringsgrannen när mina livliga barn sprattlar, sparkar och slår i sin iver att komma in och ur bilen. Som så många andra gånger får jag även denna dag åka till utkanten av parkeringen, som också är längst bort från entrén, där det finns många tomma platser.
Det är omkring 300 meter till platsen där specialkundvagnarna står. Jag får lämna mina två barn fortfarande fastspända i bilen och skynda mig dit. Nähä, ingen tvillingkundvagn där idag heller. Häromdagen såg jag en yngre kille i 25 års åldern dra omkring på den. Några barn hade han inte med sig över huvud taget, men den breda vagnen var fylld med chips, läsk och andra saker som gissningsvis var till någon fest.
Jag skyndar tillbaka till bilen där mina, nu rätt griniga, barn sitter. Jag lyfter ur alla vagnsdelar och börjar montera ihop min tvillingvagn för att sedan lyfta ur mina barn och placera dom i den. Nu kan jag bara handla det allra nödvändigaste. Bara det som får plats i en kundkorg. Det var många veckor sedan jag kunde storhandla och mitt kylskåp ekar konstant tomt och var och varannan dag får jag gå igenom hela proceduren att bära ner vagnsdelar och barn för trappor, gå ner till bilen, in med barn i bilen, montera isär vagnen för att lyfta in den, parkera avsides, leta efter en tvillingvagn som inte finns, handla, in med barn och matvaror i bilen, montera isär vagnen och lyfta in den i bilen. Lyfta ur och montera ihop vagnen igen, ut med barnen ur bilen och i vagnen. Dra på vagnen samtidigt som jag bär på kassar och så ska allt bäras upp för trapporna. Och allt för lite bröd, mjölk och välling!

När jag handlat färdigt och är på väg tillbaka till min bil så passerar jag familjeparkeringen. En kvinna i 35-40 års åldern har precis satt sig i Volvon. I baksätet är bilstolarna tomma. Trots att hon uppenbarligen har egna barn har hon denna barnlösa dag ändå parkerat på familjeparkeringen. SUVen har lämnat parkeringen och likaså Pick-upen, som tidigare stod där, och nu har istället en äldre Audi precis parkerat på pick-upens parkeringsplats. Ur stiger en ensam man som ser ut att vara runt 50. Jag påpekar att detta är en familjeparkering och får tillbaka en ilsken blick och ett ”jag ska bara in en snabbis”. Jag svarar mannen ”Ja, men under den snabbisen kan ju någon familj komma och behöva den parkeringsplatsen”. Mannen tittar sig om och säger ”Ja, men det finns ju en annan som är ledig” och så går han raskt därifrån.

Det som han, och många andra, inte inser, är att det fem sekunder senare kan komma både en och tre familjer som har hela bilen full med ungar. Och när han en vacker dag har fått en liten buckla på sin bildörr svär han sig lilaröd i ansiktet över ”idioter som inte kan parkera”.

Kommentera