Evighetsgöra

Hur mycket man än plockar och städar så ser det ändå alltid ut som om en orkan passerat genom lägenheten!

Det är kladd hela köksgolvet och vardagsrumsgolvet. Att gå med strumpor gör att man får halksockor, vare sig man vill eller inte! Och dessa förbenade smulor!! Hur mycket man än dammsuger så är det ändå smulor överallt. Inte blir det bättre av att man får ta ett rum i taget, och sällan alla samma dag. Så allt dras ju bara runt, runt hela tiden. Alla mattor används numer som dörrmattor där man torkar av fötterna för att slippa känna de hårda, kladdiga knölarna under fotsulorna eller strumporna. Och rena kläder… ja, det har man bara på sig en kvart. Sen är det minst en fläck nånstans. I mitt fall oftast i rumpan då jag sitter och leker med barnen på golvet.

När jag kom hem från ICA häromdagen så upptäckte jag att jag hade blåbär hela vaden. Och då menar jag hela också! Detta hade jag då alltså gått omkring med bland folk. Hahaha. Tur i oturen så hade jag shorts på mig så det var ju bara att torka av, men ändå…

Att städa är ett enda långt projekt som måste planeras in i minsta detalj.

Mina grabbar använder vardagsrummet som lekrum. Det är det enda rummet som dom kan härja fritt i och som är helt (nåja) barnsäkrat. Så när jag ska städa där inne blir det en riktig utmaning. Jag vill inte dra igång damsugaren när dom sover, för man ska ju inte väcka det monster som sover. Eller hur var det nu? 🙂
Så det blir till att sätta pojkarna i var sin hoppgunga. Sen får man samla ihop alla leksaker och lägga i korgen, skaka av mattor och lekfilt och lägga i soffan. Och så upp med alla leksaker och gåstolen i soffan. Därefter blir det torkning av bord, bänkar och TV som är fulla av fingeravtryck, smulor och kladd. Ner på golvet med allt bara!
När det är gjort så får roboten ta ett varv medan jag går in i köket och plockar ur halva städskåpet för att komma åt svabben och hinken.
Pojkarna sitter tyst och snällt och tittar på när deras lilla ”husdjur” far fram på golvet och följer den med blicken vart den än går.

Men mitt i allt måste jag hoppa in i vardagsrummet för att flytta på hoppgungor med barn i, annars blir det ju inte dammsugat där. Dom lyfter jag då till andra sidan rummet där roboten redan gått en vända. När roboten till slut går tillbaka till din laddstation och vickar lite på ”rumpan” för att komma på plats, så kan jag då bära fram hinken och svabben och börja moppa golvet.

Men tro nu inte att det är färdigt där… nej, moppningen har dragit loss intorkat kladd och klet så golvet är återigen fullt i smulor, så än en gång får roboten ta en vända och hela den proceduren börjar om. Nu kan jag passa på att diska eller gå på toaletten, eller om jag har riktigt tur ta mig en kopp snabbkaffe.

När roboten än en gång vickar på rumpan för att komma tillrätta i laddstationen så ska alla sakerna i soffan tillbaka till sina platser. Detta görs oftast under hög protest från trollen, för nu är dom less att sitta i hoppgungorna och vill veta vart Neato tog vägen. Jo, för så heter vår lilla robot.

Så fort grabbarna släppts ner på golvet så tar det inte många minuter innan det, återigen, ser ut som om en orkan dragit fram.

Kommentera