Evighetsmaskin

Igår kväll var det high life här. Två otröstliga bäbisar samtidigt. Då vill man ju bara lägga sig ner och grina 🙁

Redan vid kl. 17 började det smågnölas, fastän att det bara var 2 timmar sedan förra målet. Eller 1 egentligen eftersom att dom tar runt en timme på sig att äta på dagarna. På dagarna ammar jag ju och då somnar dom stup i ett och är omöjliga att väcka. Förrän jag flyttar bort dom från mig vill säga. Då blir dom missnöjda och vill ha mer mat. När dom ammat sig nöjda eller blivit griniga för att det kommer dåligt med mjölk så blir det flaskan. Så det tar sin lilla tid.

Jag lyckades i alla fall ”roa” dom till kl. 18. Äter dom mer ofta än var 3:e timme så äter dom mindre och blir alltså hungrigare fortare och på natten är inte det speciellt önskvärt!

Började att amma som vanligt. Båda släppte bröstet och vände sig bort som om dom var nöjda. Ändå gav jag dom flaskan, för att vara på den säkra sidan. Det gick väl sådär. Kevin slörpade i sig, men Damien verkade proppmätt och typ satte i halsen i hela tiden för att det ”tog stopp”. Ändå gallskrek han när jag tog bort flaskan, så jag satte dit den igen. Då började han hosta, spotta och skrika. Tog bort flaskan å så började han skrika för det. Vad var felet? Det gick ju i alla fall inte att få i honom mer mat.

Jag la Kevin åt sidan och Damien på mage. Då blev Damien tyst och Kevin började skrika. Jag växlade plats och då började Damien skrika istället. Jag la Kevin på min arm och Damien på min mage. Till slut hade jag två skrikande bäbisar.
Jag tog mig ett litet snack med Kevin och lovade honom att få ligga och mysa bredvid mig i natt om jag fick ta hand om brorsan som skrek helt hysteriskt vid det här laget. Uppenbarligen var det en bra idé för efter det så slutade Kevin skrika och låg tyst och tittade på mig och Damien.

Vad jag än gjorde så dög de inte åt Damien. När han låg på min mage sökte han bröstet, fick tag i det och började gallskrika igen när han började amma. Jag gungande, pratade, sjöng, höll honom över axeln, framför mig, på min mage… ingenting fungerande!

Han kunde ju inte ha förstoppning för han hade ju fyllt flera blöjor under dagen varav 2 inom de senaste 3 timmarna. Han rapade och han pruppade som han brukar. Suck!

Jag gav honom ett bad och tänkte att det gillar han ju och det skulle han säkert bli nöjd med. Men nä… Under badstunden var han nöjd, men så fort handduken åkt på så började skriket igen.

Att gå omkring med honom på axeln fungerade. Men inte i sovrummet. Knepigt. Alla andra rum i lägenheten gick bra, men så fort jag kom in i sovrummet så började skriket igen. Och gick jag ut ur sovrummet, så började Kevin att skrika.

Efter närmare två timmar försökte jag ge honom lite mat igen, och nu åt han nöjt och tog snällt nappen efteråt.

Då satte Kevin igång igen. Samma sak gällde för honom som med Damien. Det var till att gå omkring och vagga honom på axeln.

Lite halvsvårt att försöka göra i ordning en ny omgång med mat åt pojkarna när man bär på en bäbis som inte riktigt har koll på nacken, för nu var det dags för matning igen. Jag gjorde ett nytt försök att lägga ner Kevin och efter många om och med så tog han nappen och snuttade på. Men tro inte att det blev tyst för det… det var startskottet för Damien.

Efter många om och men blev det tyst efter ett tag i alla fall så jag kunde gå och göra mat. När jag kom tillbaka några minuter senare hade jag två djupt sovande bäbisar som inte alls var matsugna. Suck!

Till råga på allt kom det ett nytt sms från pappan som förgyllde min kväll ännu mer… 🙁

Kommentera