Gästbloggare: Sara

Du som läst min blogg från början vet också att min graviditet mestadels bestod av oro. Mycket kan hända med en graviditet, och framförallt en tvillinggraviditet. Och när man känner sparkar och rörelser så kan man omöjligtvis veta om det är ena eller båda som bökar omkring därinne. ‘Har det inte varit lite väl lugnt på ena sidan ett tag nu?!’. Att man var ”gammal” när man skaffade barn, gjorde ju inte saken lättare. Då är det ju ännu fler risker!

Här skriver Sara, 42, ett gästinlägg om sin tvillinggraviditet…

Tvillingarna: Flickor, 8 månader gamla
Föräldrar: Arbetssökande skribent/projektledare, 42 år / Frilansande Art Director, 32 år
Syskon: Pojke, 3 år

Med vårt första barn blev jag gravid förvånansvärt lätt, med tanke på att jag var 37 år gammal. När vi väl bestämt oss för att vi ville försöka få ett syskon till Alfred gick det däremot inte lika enkelt, så jag började använda ägglossningstest för att öka chanserna att jag skulle bli gravid (en ett- och ett halvtåring är en ganska effektiv preventivmetod annars), och märkte då att jag vissa månader inte hade ägglossning alls. Jag läste på, och lärde mig att det är helt normalt att det inte lossnar något ägg ibland när man börjar bli äldre, även om mensen kör på som vanligt.

bgsr1Vad det däremot inte stod något om i de där texterna jag läste var att i min ålder kan det andra månader mycket väl lossna flera ägg. Det fick jag veta när jag väl låg på en ultraljudsbrits i vecka 12, och skämtade om att jag kanske var gravid med tvillingar för att jag mådde så mycket mer illa den här gången – för det hade jag läst kunde vara en orsak till värre illamående. När ultraljudsbarnmorskan sa ”Du har rätt; jag ser två huvuden!” höll jag på att ramla av britsen i ren chock, för jag hade inte menat allvar med min kommentar.
Men johodå, ju äldre man blir (och ju fler barn man fött tidigare), desto större är sannolikheten att man släpper fler ägg vid samma tillfälle. Det hade minsann inte den där glada lilla gubben på ägglossningstestet berättat nåt om!

Vi skrattade nervöst i flera timmar efter beskedet att vi väntade tvillingar. Vi som trott att vi var förberedda på att få ett barn till, men att få två till var ju en helt annan femma. I den första paniken tänkte vi att vi måste köpa mer av allt, och inte bara bebisprylar, utan även ny bil och större bostad. Så småningom sansade vi oss och kom på att bilen och lägenheten klarar vi oss med tills barnen blir lite större, men ny barnvagn, extra babysitter, mer kläder och en massa annat behövde vi ju åtminstone.

Jag upptäckte dessutom snabbt att i stort sett allt som fanns att läsa om tvillinggraviditeter bara handlade om riskerna, och jag gillar att hålla mig informerad, men här fick jag tvinga mig att sluta googla eftersom det bara gjorde mig ännu mer nervös än jag redan var. Men före det hann jag bildgoogla tvillingmagar, och det var förstås ett stooort misstag, för paniken jag fick av att se alla dessa gigantiska magar hjälpte liksom inte.
Istället startade jag min egen blogg, http://treblirfem.blogspot.se för att skriva av mig, och för att få kontakt med andra tvillingföräldrar, gärna sådana som inte haft såna katastrofgraviditeter som man lättast hittar när man googlar.
En fördel jag hade var visserligen att jag bar på tvåäggstvillingar – riskerna ökar vid enäggsgraviditeter, men jag tillbringade ändå större delen av min graviditet med att noja över precis allt. Jag kunde bara inte tro att jag skulle klara av att bygga två friska barn – samtidigt!

gbsr_2Men graviditeten gick i stort sett felfritt ändå: jag mådde skit – illamående, foglossningar, halsbränna, trötthet osv hela vägen, men inga komplikationer mer än en GBS-urinvägsinfektion, och några gånger tyckte jag att tvillingarna slutat röra på sig och att jag hade för mycket sammandragningar så jag åkte in till BB och fick kollas med CTG, men de mådde alltid bra. Och sååå enorm blev jag inte – trots att jag redan i vecka 26 var lika stor som när jag födde Alfred i vecka 40, så fick jag ändå höra av en barnmorska dagen innan förlossningen att det inte var uppenbart att jag väntade tvillingar (fast jag kände mig stor som en val).
Det enda som väl inte gick nåt vidare var att när det närmade sig slutet på graviditeten så låg båda tvillingarna på tvären, så det var tvunget att bli planerat kejsarsnitt, och det bestämdes till början av vecka 39, 11 dagar före beräknat datum. Och de hade inga planer på att komma ut tidigare, för jag fick inga känningar mer än vanliga sammandragningar innan det var dags för snittet.

Den 22 oktober 2013 föddes så Flora och Lilly på Huddinge sjukhus, 46 cm/2905 g respektive 49 cm/3050 g, med tre minuters mellanrum, friska och perfekta!
Idag är de drygt 8 månader gamla, och Lilly har just lärt sig krypa och Flora står i startgroparna. Storebror Alfred är stolt över att ha två småsystrar, även om han ibland tycker att de tar för mycket tid. Jag är stundtals på nervsammanbrottets rand, men på det hela taget har det inte varit riktigt så jobbigt som jag förväntade mig under graviditeten. Och jag förundras fortfarande varje dag över att vi har fått tvillingar – att vi har tre fantastiska barn. Det är värt allt.

gbsr_3

Lär mer om Sara

Kommentera