Gungeligung

Idag tog vi oss en tur till en kommunal lekpark och det blev premiärgungning för pojkarna. Det var väl mest allt annat runtikring som var intressant att titta på, men till slut lossnade det och gungningen var jätterolig. 😀

Tyvärr hade jag en väldigt grinig Damien som inte ville ta en tupplur och var alldeles för trött för sitt eget bästa, så efter 2 timmar fick vi börja bege oss hemåt igen. Jag hann knappt sätta trollungen i bilen förrän han slocknade, och Kevin följde straxt därefter.

På det stora hela har det egentligen varit Kevin som varit värsta gnällspiken de senaste dagarna. Vill sitta i knät precis hela tiden och när jag har honom i knät kan han inte komma loss fort nog! Samma sak vid matbordet. Gnäll heeela tiden! Och vid läggdags är det minst en timmes gnällspikande innan han till slut somnar. Något less jag är på honom kan jag säga!

Inte för att Damien är speciellt mycket roligare han. Jag vet inte vad som hänt, men han ramlar bakåt mest hela tiden. Han som är jättestadig annars! Men nu ramlar han bakåt och slår i sitt lilla huvud så det blir tokgrin tills att han kräks! Efter några minuter är han gladskit igen… tills nästa gång han ramlar!
Till saken hör… även om han ramlar där det är mjukt så att han inte får ont – han har ju inte lärt sig att vända sig från rygg till mage än, så då ligger han skriker för att han är förbannad över det!

Hahaha. Vad härligt det är med barn! 😀

2 thoughts on “Gungeligung

Kommentera