Gunvald

Jag glömde ju berätta…

När vi var hos min kusin i lördags så fick jag höra att det tydligen inte är brevbäraren som är pappa till Damien utan självaste Mikael Persbrandt. Hahaha. Jag ser det inte själv men det tycktes att Damien var otroligt lik just Persbrandt och lilltrollet blev kallad för Gunvald hela dagen. Ja, som i Persbrandts rollfigur i Beck filmerna; Gunvald Larsson.

Jag ser, som sagt, inte ett uns av likhet. Gör du det??

Hade massor att skriva om idag. Hade var just ordet. Nu när man fått tillfälle att sätta sig ner och knappa så är det som bortblåst… Jaja.. det kanske kommer tillbaka nån dag.

Ha! Tog en liten break från datorn och då poppade det tillbaka…

Jag blev kontaktad av en annan tvillingmamma via Facebook. Hon var själv mycket ensam med sina då hennes man är borta mycket på jobb och hon inte har mycket till kontaktnät för avlastning. Hon hade börjat följa min blogg och undrar hur man orkar vara ensamstående med två små.
Nu har ju jag, över lag, två väldigt snälla barn som kan leka själva och roa varandra en hel del och somnar tidigt på kvällen. Sen att dom vaknar flera gånger på nätterna och börjat vägra sova om dagarna är ju en annan femma 😛
Det gör ju såklart en hel del att ha så snälla barn så att man kan pyssla med sånt som måste göras. Men de stunder det är totalt kaos här, med två hysteriskt skrikande barn som inte vill tröstas, ja då vill man gärna sätta sig i ett hörn och grina eller gå hemifrån. Men det gör man ju såklart inte, utan man får hitta sätt att ta sig förbi den stunden.
Hade jag varit ensamstående med 1 barn hade det jag nu kommer att skriva höjt på många ögonbryn och gett bannande kommentarer, men på något sätt verkar det vara mer acceptabelt när man har tvillingar. Åtminstone verkar det så.
När det är just ett sånt kaos och man håller på att bryta ihop… då är det bara att ta en break. Stänga av öronen och vara för sig själv en stund. Om det så bara är att ställa sig och diska eller gå ut med soporna och låta barnen skrika bäst dom vill. Ta några minuters paus för att samla krafterna igen.
Jag ser det som så att hellre att mina barn får skrika några minuter än att dom ska behöva känna deras mammas irritation, frustration och uppgivenhet. Och i ärlighetens namn… vem av oss blir inte mer barsk och kanske till och med mer hårdhänt och impulsiv i den sinnesstämningen? Nu menar jag såklart inte hårdhänt som att man ger nån på käften, utan som en jämförelse; en kärleksfull och pluttenuttgosig nedläggning i spjälsängen medan man pussas och säger hur mycket man älskar sitt barn mot att tvärt lägga barnet ner och säga något i stil med ’Vad trött jag blir på dig! Sov nu!’ och irriterat stoppa in nappen i munnen på barnet.
Nä, då föredrar jag att mina barn får skrika en liten stund så att jag kan hämta styrkan och lugna ner mig för att sen kunna ge dom all den kärlek och närhet som dom är värda.

Igår kväll fick jag besök av en gammal flamma. Från gymnasiet! Fast lugn.. den glöden är sen länge borta så på det sättet är det inte ett dugg intressant. Han kom med pizza, vi åt och surrade ett litet tag innan han åkte tillbaka till hotellet. Han var ju inte i stan för att träffa mig, utan för ett kundbesök, det var då därför han bodde på hotell 🙂
Det som var mer intressant var sms:et jag fick när han åkt. Något en utsliten och trött tvillingmamma verkligen behövde!

Hoppas du inte tar illa upp, men herregud vad vacker du är! Du kommer göra din framtida man så himla lycklig. En drömkvinna på alla sätt. Gonatt bejb 😉

One thought on “Gunvald

  1. Gulligt sms:-)
    Och jag håller med om att det är bättre att hämta andan än att agera irriterat mot barnen. Det är ju inte som att man lämnar dem ensamma medan man drar ut på stan en timme …

Kommentera