Jag ska börja med att berätta om något som hände under senaste ultraljudet som jag nu kom på. Jag fick ju ligga på britsen ganska länge då det först var en ny barnmorska som gjorde ultraljudet och sedan en erfaren barnmorska som dubbelkollade. När andra barnmorskan hållit på ett tag kände jag hur det började rusa genom kroppen, jag blev kallsvettig och det började flimra framför ögonen på mig. Det här har jag upplevt flera gånger förut, senast när jag skulle hämta ut antibiotika på apoteket. Men det har även hänt i tid och otid vid tidigare tillfällen, innan jag var gravid. Jag har alltid trott att det berott på blodsockerfall eller nåt, men när jag låg där på britsen och insåg att jag höll på att tuppa av, så frågade jag barnmorskan om jag fick flytta lite på mig och beskrev hur jag kände mig.
Enligt henne berodde det på att något blodkärl kom i kläm där jag låg så att jag fick syrebrist. Och det var alltså syrebristen som orsakade att jag kände mig svimfärdig. När jag vänt på mig och legat halvt på sidan en stund började jag känna mig bättre och efter en 10-15 minuter var allt bra igen. Men vad jag inte förstår är hur det hänger ihop med de andra gångerna jag känt lika dant och nästan svimmat. Ta apoteksbesöket till exempel. Där stod jag ju upp vid kassan när jag började känna mig yr och oavsett plats och situation så brukar det gå över efter några minuter, eller en halvtimme som längst, bara jag får lägga mig eller sätta mig ner en stund. Fast den här gången låg jag ju redan, så i det här fallet verkade det som att barnmorskan slog huvudet på spiken, så att säga. Men hur förklarar man de andra gångerna när jag inte legat?
Jaja.. hur som helst.
De senaste två veckorna eller så har jag fått en ny krämpa och den verkar bli värre. När jag legat eller suttit en stund och sedan reser mig och börjar gå gör det superont i hälarna i ett par steg ungefär som att lederna är stela och behöver mjukas upp. För efter några steg känner jag ingenting. Är detta vanligt förekommande tro? Så undrar jag om jag börjar lägga på mig vattenvikt. Händer och fötterna är det ingen skillnad på, men vaderna har jag märkt börjat bli lite grövre än normalt. Men det kan ju vara tjockisvikt också så klart, för det märks, speciellt i ansiktet, att jag lagt på mig. Ser ju inte direkt fram emot att ta tag i viktnedgången om tre månader så jag håller både tummar och tår för att det mesta försvinner efter förlossning och amning.
Amning ja… känns väldigt konstigt och onaturligt med amning för mig. Och så hur det kommer att påverka brösten negativt!! Förut har jag sagt ’Aldrig i livet’ om amning. Men jag vet ju också att det är bra för bäbisarna att amma, åtminstone den första tiden, så jag ska i alla fall göra ett ärligt försök till det. Bäbisarna får helt enkelt gå före min rädsla och fåfänga.
Skumt det där med yrseln. Vet du om du har lågt blodtryck (i vanliga fall, det kan ju bli högre under graviditeten)? Då kan man få yrsel-attacker, som blir bättre om man får sitta eller ligga en stund.
Vad menar du med att brösten skulle påverkas negativt av amning? Om du tänker att de skulle bli hängiga eller så, så har jag hört att det är en myt – att OM de blir hängiga så skulle de ha blivit det ändå, att det hänger mer samman med hormoner etc. under graviditeten än med ev. amning. Jag har hur som helst fått tillbaka mina ”gamla vanliga” bröst efter amningen:-)
Jag tycker inte att man ska lägga för mycket prestige eller liknande i att amma eller ej. Skulle du må dåligt av det så kan det trots allt vara lika bra att ge ersättning (och att man ger ersättning måste ju inte utesluta att amma över huvud taget, även om mjölkproduktionen blir mer riklig av helamning).
Jag hoppas på att kunna amma tvillingarna, tyckte att det var väldigt skönt att amningen funkade med mitt första barn även om det stundtals gjorde ont som f-n i början. Det var så smidigt att inte behöva tänka på att ta med ersättningspulver, vatten etc. så fort vi skulle någonstans (mycket nog att släpa på med blöjor, ombyte etc.) + skönt att slippa oro för att blanda rätt o.s.v. Sist men inte minst skönt att slippa disk:-D
Jo jag har lågt blodtryck och har alltid haft. Men långt blodtryck görs inget åt…
Ja, det är väl både det där med hängiga bröst men också att dom blir större. Har F kupa redan i vanliga fall 🙁