Jag som varken varit illamående, haft ömma eller växande bröst eller något annat ”underbart” graviditetssymptom har drabbats av en enorm halsbränna vilket jag haft konstant i flera dagar! Ändå har jag försökt undvikit allt jag vet brukar ge mig halsbränna som apelsinjuice, sura godisar och sånt.
Ligamenten har jag inte heller haft något större problem med. I början av andra trimestern kände jag typ som mensvärk till och från, men sen har jag knappt alls känt någon ”växtvärk”. Däremot, när jag sträcker på mig när jag vaknar så får jag en blixtsmärta, i vilket jag tror, är ligamenten. Sträckandet är ju mer av en reflex så när jag väl kommer på mig själv i sömntöcknet, så är det för sent och jag vill nästan skrika rakt ut av smärta. Men det går över på en liten stund, så det är ju skönt det 🙂
Men magen har jag däremot haft värk i under de senaste veckorna. Det känns typ som att ha mjölksyra och träningsvärk samtidigt i hela magen, och så känns den uppblåst som sjutton. Men värken känns typ som när man gör sit-ups och man har gjort så många att det känns som att magen inte klarar en enda till för att det värker så mycket i musklerna. Men ändå försöker man göra den där sista sit-upen, och just som den känns… nästan exakt så känns det i hela magen.
Men jag tror inte att det är sammandragningar eftersom att det är så konstant. Eller konstant och konstant… Det kommer när jag ansträngt mig och när det kommit så håller det i sig konstant tills att jag varit vilande ett tag. Fast uppblåst känns den dygnet runt. Det kan vara en sån liten ansträngning som att gå omkring på ICA i fem minuter. jag behöver inte ens bära på något. Så när jag väl kommer till kassan har jag så ont i magen att jag får hänga på vagnen. Och då vet jag att jag har runt 100 meter att bära den där jäkla matkassen också från bilen till lägenheten. Så det gäller att handla ofta så att det blir så lätta kassar som möjligt.
Ryggont har jag också börjat fått, fast konstigt nog när jag sitter för länge. Jag hade ju förväntat mig att jag skulle få det i stående läge, men det har jag, peppar peppar, än så länge ej drabbats av. Eller så är det väl så att magvärken är starkare så att jag inte ens känner att jag har ont i ryggen.
En liten tupplur har inte varit ovanligt att jag tagit, men sen jag kom hem från sjukhuset har jag nog sovit runt en 18 timmar per dygn. Jag har en känsla av att det är antibiotikan som fått mig så enormt trött. En timme eller så efter morgonpillret är jag så trött att jag nästan somnar stående. Tar ju även en tablett när jag går och lägger mig, men då hör det ju liksom till att jag blir sömning 😛
Jag måste ju ändå påstå att, vad gäller symptom och krämpor, så har jag hittills haft en väldigt bra graviditet i jämförelse mot många andra. För trots att jag väntar två så jag snarare haft lindrigare symptom, än förvärrade symptom, vilket är vanligt vid tvillingbörd.
Oron däremot (för femtioelfte gången), är extrem och den är inte ett dugg rolig. Jag hade hellre haft krämpor och smärtor om jag fått ha facit i handen och veta att bäbisarna mår bra där inne hela tiden och att dom kommer att komma ut friska och välmående. För den psykiska påfrestningen tycker jag är mycket värre än någon fysisk.