Kalle

Nu var det länge sedan jag skrev…

Med sjukdomar, 100% jobb måndag – torsdag och hushållet som inte sköter sig själv så är det svårt att hitta tid till något alls känns det som.

Men nu är det ledig fredag, barnen är nyätna och roar sig själv för tillfället, så nu tänkte jag försöka skriva några rader i alla fall.
Jag har en lista på saker jag tänkt skriva om som jag kladdar ner på en lapp när jag kommer på det, så jag får se hur långt jag kommer på den listan innan barnen kallar 😛

Jag börjar med rubriken… Kalle. Det är då Kalle Anka som jag syftar på.

Under julhelgen så hittade Kevin en gammal Kalle Anka pocket i en låda. Det var första gången han sett den, men ändå utbrister han ”Kanka!” ?! Hörde jag verkligen rätt?? Sa han Kalle Anka? Jo, då… det gjorde han. Om och om och om och om igen… han har ännu inte slutat säga det 😛

Den där pocketboken ska han ha med sig överallt. I sängen, vid matbordet, när han leker, till dagis och i badet. Fast vid det två sistnämnda sätter såklart mamma stopp och så blir det hysteriskt skrikande och kastande med kroppen. Humör har han i alla fall den där lille pojken 😛

Jag frågade på dagis om dom hade någon Kalle Anka där, men det hade dom inte vad dom visste. Hur sjutton kan en 18 månaders helt plötsligt säga Kalle Anka? Det är inte anka han säger, för det uttalar han korrekt med ”anka”. Även Damien har lärt sig ordet. Schysst… ! Han har knappt lärt sig säga mamma men ”K’lanka”, det säger han!

Jag gissar att hans framtida födelsedagspresenter blir samma som jag fick varje år under barndomen av min pappa…. en årsprenumeration på Kalle Anka 🙂

Jahaja… där satte bråket igång. Jag fick ju en rad struken på listan i alla fall 😛

Kommentera