Damien är senare med språket i jämförelse med Kevin. Däremot är inte sagt att förståelsen är senare.
Damien var tidigare med att förstå och lyssna. Exempelvis om jag sa ”hämta bollen” så var det bara Damien som gjorde det. Så är det väl oftast fortfarande, men det är ren ovilja från Kevins sida att göra vad han blir ombedd.
Medan Kevin surrar öronen av en så är Damien ännu på två-ords meningar. Men däremot använder han kroppsspråk och tonlägen väldigt markant för att förtydliga det han har att säga.
Jag blir så full i skratt när jag iakttar pojkarna i diskussion med varandra.
Ta i morse som exempel. Vi hade inte klivit upp ur sängen än och låg och myste. Damien tjatade om ”billing” och ville få med Kevin i att övertala mamma att kliva upp.
Damien tittar intensivt på Kevin, slår ut armarna och säger, med en tydligt frågande ton ”Billing?” Medan han nickar.
– Aa, svarar Kevin.
– Titta? Fortsätter Damien och frågar på exakt samma sätt som tidigare.
– Aa, svarar Kevin igen och börjar sedan ”översätta” åt mig och hjälpa sin bror att tjata.
– Mamma välling, titta TV.
Hahaha. Det var bara för mig att kliva upp för att sätta på Barnkanalen och ge dom varsin flaska med välling i soffan.
