Kurerad med morgonkaffe

Igår träffade jag Maria för första gången. Det är då reportern som ska följa mig genom min graviditet och tills att tvillingarna ser dagens ljus.

Hon hade tagit tåget ända från Stockholm och sedan lokalbussen ut till mig och jag mötte upp henne vid busshållplatsen. Det blev ett väldigt trevlig möte och jag surrade på precis som jag brukar göra – utan att knappt ta ett andetag mellan alla meningar, vill säga 🙂

Det var lite obekvämt vid fotograferingen. Man känner sig ju så uttittad och utsatt på något sätt. Det är en sak att ta händelsefotografier, typ vid fest och så. Men även där är jag ju lite kameraskygg, men det är alls inte samma sak som att typ posera för en bild. Nu skulle jag ju agera precis som vanligt i princip och ”glömma bort” kameran. Men ändå… man är ju så medveten om att den finns där.

Några timmar senare skjutsade jag in Maria till stan och det hotell hon skulle övernatta på och där skildes våra vägar åt för denna gång.

Ni är ju en handfull människor som idag har tillgång till min Dagbok/Blogg och får följa min resa genom allt. Från besked till beslutsångest och det avgörande beslutet, och nu då allt som komma skall efter det. Alla knäppa tankar och upplevelser, känslor och funderingar… Ja, jag är ju inte direkt en person som håller inne med vad jag tycker och tänker, något som alla som känner mig säkert är mycket medveten om – på gott och ont.

Men jag är ju också en person som lätt tappar intresse för saker och ting, men jag ska verkligen försöka att fortsätta att skriva och utveckla denna blogg.

Min första avsikt med bloggen var ju för egna personliga skäl, för att då främst få bearbeta och reflektera över allt jag gick igenom. Men i bakhuvudet fanns ju också en framtida tanke och möjlighet för andra att få ta del av allt jag gått igenom. Det var ju just av den anledningen jag valde att ställa upp på reportaget i tidningen Vi Föräldrar, som jag misstänker kommer publiceras någon gång i höst/vinter 2013. Att få läsa om andras upplevelser, tankar och känslor och kanske känna igen sig själv på något sätt, kan ibland hjälpa väldigt mycket i sin egna situation. Och att vara ensamstående och både gå igenom en graviditet och sedan för första gången i sitt liv välkomna ett barn till världen och allt som komma skall efter det, är en skrämmande resa. Jag är ju långt ifrån unik, och det har jag även skrivit flera gånger, för jag vill absolut inte att nån ska tro att jag sätter upp mig själv på en hög häst och har något enormt ego och tycker att jag är bättre än alla andra eller unik på något sätt. För så är det inte alls.

Visst är det en ovanlig situation för mig, främst då att jag väntar tvillingar och är ensamstående. Men inte heller på den fronten är jag unik. Däremot är det nog rätt ovanligt att man faktiskt delar med sig av allt. Ja, eller nästan allt. Det som pappan berör kommer förbli en ensidig version utan några detaljer som kan avslöja vem han är. Av respekt till honom, då han inte vill vara delaktig i detta. Men tro mig… finge jag så skulle jag avslöja varenda liten smaskig detaljer även vad gäller detta. För det är nog en rätt upplysande läsning. Framför allt för andra som sitter på liknande pottkant där pappan avsäger sig allt vad gäller graviditet och barn och.. ja nästan river upp himmel och jord i sin frustration och ilska. Men jag måste ändå ge honom lite positiv feedback… Trots hans agerande och reagerande så håller han en tydlig och relativ bra kommunikation där han verkligen, så sansat han kan i detta läge, förklarar och berättar sin inställningar, tankar och känslor.  Att uttrycka sig och kommunicera har aldrig varit ett problem, och istället för att slänga igen dörren med en smäll, tjura och snacka skit, vilket jag kan tänka mig är rätt vanligt i dessa situationer, så har han ändå hållit en vuxen nivå på situationen, så att säga.

Hur som helst, så har jag bestämt mig för att jag kommer att offentliggöra den här bloggen. Tids nog, i alla fall. Just nu är graviditeten inget jag går ut offentligt med och det är väldigt få som vet om detta. Men framåt sommaren lär det vara rätt svårt att dölja den lilla detaljen. Lätta kläder och en mage som förmodligen är större än hela mig… Jag lär väl ändå inte skrika ut nyheten, men jag lär nog inte försöka dölja det heller.
Jag tror att det kan vara en intressant läsning för många och även om det nu kommer att skrivas ett reportage, så är ju det bara en kort sammanfattning av allt, och det kan ju vara bra och skönt för många att få ta del av hela historien och förhoppningsvis känna igen sig i vissa delar och kanske till och med att den egna kronan hos dom ramlar ner på ett eller annat sätt i ett beslut dom själva står inför.

Med beslutet att offentliggöra bloggen så kommer jag även att utöka innehållet i den, och tanken är då att det ska finnas lite annan matnyttig information här. Det finns ju tusentals andra sidor visserligen. Men lite tips och länkar utifrån mitt eget val och tyckte. Framför allt att samla information som har med tvillingar att göra. För den delen tycker jag det finns väldigt lite att läsa och hitta information om.

Och nu, avslutningsvis, några rader i ärlighetens namn…

Igår kändes det som att jag svalt en fotboll. Magen var helt uppblåst och jag tror att jag fick en släng av graviditetssymptom – Förstoppning. Hahaha. Vad knäpp jag känner mig… blogga om förstoppning. Men, men… ska man vara ärlig och berätta precis hur det ligger till, så ska man. Här förskönas ingenting inte 😛

Jag kunde helt enkelt göra nummer två (okej, lite kan jag väl försköna det 🙂  ) och med tanke på hur magen kändes, så behövdes det nog verkligen. I fast form eller gas… men nada!

Men dagens morgonkaffe satte fart på magen. Jippi!! Hahaha. Tänkt att man kan bli glad över en sån sak. Hahahaha.

Kommentera