Last Christmas

Med den sången så har jag nu hört årets första jullåt på radion, som inte varit igång sen innan tvillingarna kom till världen.  Och med den sången har det precis blivit lugnt och tyst från barnamunnar efter en hysterisk timme.

Vid halv elva var det dags för matning…. (jahaja… så länge varade det lugnet)

… jo, dags för matning. Damien skrek i högan skyn och Kevin gnölade. Jag satte båda i köket och började göra iordning lite gröt medan pojkarna fortsatte med sitt hungermeddelande. En sked till Kevin, en till Damien. Bah! Kevin började skrika för att det inte gick fort nog. Damien skrek för att han inte alls ville sitta i babysittern. Jag försökte, och försökte. Satte Damien i knät, men inget lyckades. Tänkte att han kanske inte ville ha gröt, så jag fixade flaskor med ersättning istället. Nope… det blev fortfarande skrik. Damien verkade supertrött och vägrade mat samtidigt som han skrek sig blå. Kevin skrek för att det inte var lugn och ro så att det blev ett bra flöde i flaskan. Inte så lätt att hålla ena handen stilla och pricka liten babymun medan den andra försöker trösta en hysterisk Damien genom att gunga på babysittern, ge flaskan, ta bort flaskan, ge nappen istället, leka med skallra… Som sagt… inget fungerade.
Damien brukar vara bättre att äta liggandes på sidan, och med tanke på att han verkade så supertrött (även fast han bara varit vaken i en halvtimme), så gick jag och la honom i sängen och gav flaskan. Nä… fortfarande gallskrik och han vred sig som en mask. Kevin skrek från köket då han helt blivit utan mat. Det var bara till att försöka strunta i Damien ett tag så att Kevin fick mat i alla fall, och försöka göra Damien nöjd sen. Det enda som tystade Damien var att bli buren omkring på min axel. Sittandes lika dant fungerade inte, och jag kunde ju inte både mata Kevin och bära omkring på Damien.

Jag satte ner Damien i babysittern igen och använde ena foten för att gunga den. Kevin fick jag plocka upp från sin lilla sits och mata i famnen, för nu hade han blivit så grinig att han inte alls ville sitta själv och äta längre.
Damien skrek, Kevin fick ingen matro och började skrika han också. Damien blev tyst i 10 sekunder, då blev det tyst på Kevin som åt i godan ro. Sen började Damien gallskrika igen, och Kevin tätt därefter. Så höll det på tills att Kevin blivit mätt och belåten så jag kunde sätta tillbaka honom i sitsen, ge napp och snutte och så roade han sig själv medan jag fick ta hand om skrikande Damien. Jag la honom lite på sidan i sittern och gjorde ett nytt försök med flaskan. Hälften gick ner, sen började han le lite samtidigt som ögonen säckade mer och mer. Jag bytte flaskan mot tutten och snutten och satt sedan och gungande honom tills han dåsat bort. Ungefär samtidigt somnade Kevin till och jag hade äntligen två nöjda bäbisar. Eller sovande i alla fall 😛

På tal om flaskmatning. Pojkarna började för en tid sedan att samhålla flaskan och dom är så duktiga nu att, vid humör, kan dom hålla flaskan själv i några sekunder om det bara är lite kvar i den. Det är på både gott och ont att dom försöker lära sig att hålla flaskan. Dom är ju starka dom små liven och är envis som två små åsnor, så det är en liten kamp att försöka hålla flaskan kvar i deras små munnar när dom själva tar tag i den och också vill hålla.

Händerna har dom fattat att dom kan använda till en hel del. Att stoppa nävarna i munnen är väldigt poppis. Häromdagen tog Kevin en skallra och skallrade själv för första gången. Sen fick jag sitta och ge honom skallran så fort han tappade den, för han ville inte sluta 🙂 Damien kan också ta tag i skallran, men är han har inte kopplat att man måste hålla och skaka den för att den ska låta. Eller signalerna går i alla fall inte hela vägen fram än 😛
Smaka på skallran är ju också spännande. Det tycker dom båda två 🙂

Att ligga på magen har ingen av dom riktigt gillat, men nu kan dom ligga några minuter tills dom är less. Kevin accepterar det lite längre än Damien. Och vad duktiga dom är när dom väl ligger på mage! Håller huvudet riktigt högt. Men dom har inte fattat riktigt vad armarna ska användas till, så det brukar bara vara ena armen dom tar stöd med och den andra ligger lite hur som helst. Det blir ju inte direkt stadigt då inte 😛

Sitta är dom mycket bättre på. Damien kan sitta själv i flera sekunder. Får han hålla mig i fingrarna samtidigt som han sitter så kan han sitta flera minuter. Sen blir det fickkniv av honom 😛
Kevin behöver lite mer hjälp, men även han kan sitta i flera sekunder, fast då med en lätt hand som ”fångar” upp när han vinglar till.

Dan före dan före dan före dopparedagen blir pojkarna hela 5 månader 😀

Lagom till dess kommer pojkarna att vägas och mätas igen, så jag tänkte utfärda en liten tävling.

Vad tror du att respektive trollunge väger vid nästa BVC besök? Kommentera nedan med din gissning. Den som kommer närmast vinner en elektronisk presentkod på en trisslott, som antingen kan lösas in online på Svenska Spel eller så kan man gå och hämta ut en trisslott i butik.

Deras viktkurvor har hittills sett ut som följande:

Kevin Damien
Ålder Vikt Ökning Vikt Ökning
5 veckor 2.740 2.735
6 veckor 2.940 200 2.900 165
7 veckor 3.240 300 3.240 340
8 veckor 3.560 320 3.630 390
9 veckor 3.870 310 3.960 330
10 veckor 4.210 340 4.280 320
2½ mån 4.560 350 4.750 470
3 mån 5.260 700 5.400 650
3¾ mån 6.160 900 6.150 750

6 thoughts on “Last Christmas

Kommentera