Kevin har lärt sig ett nytt ord… Latmask.
Men jag ska börja tråda i, för en sisådär, 20 år sedan.
När jag pratar om barnen med mina syskon, eller vi hälsar på varandra, så blandar jag ofta ihop namnen på mina barn med mina bröder. Det är alltid samma barn som kallas för samma bror. Även om Kevin kom först så känns, och beter, han sig mer som lillebror. Så det blir att jag råkar säga min yngsta brors namn åt honom, och Damien, som beter sig som storebror, blir då alltså tilltalad med min äldsta brors namn.
Det skiljer 2 år och 2 månader mellan mina bröder och där var det väldigt tydliga roller när dom var små. Det var alltid den äldre som tog största ansvaret och som oftast gav efter för lillebrors vilja. Även om nu mina båda har väldigt starka viljor och sällan ger med sig så ser jag samma tendenser hos dom som hos mina bröder.
Det är från det här som ”latmask” kommer ifrån. Kevin är nämligen den som gärna slipper undan tråkiga saker, men gärna vill ta del av det roliga. Precis som min yngsta bror när han var liten.
Ta det här med städa som exempel.
När det kommer till leksaker så får pojkarna (hjälpa till att) städa innan nästa aktivitet. Innan maten ska leksaker i köket städas, innan läggdags ska alla saker städas osv. Och dom städar ”rätt” också. Alltså lägger sakerna i dom lådor som dom hör hemma.
Damien är oftast villig att städa, men Kevin är inte lika sugen på det och försöker ofta slippa undan.
– Kevin, hjälp till att städa nu så ska vi bada sen.
– Mamma städa!
– Näe, Kevin städa.
– Boffan (brorsan) städa!
– Både Kevin och Damien ska städa.
Då piper Kevin iväg och har massor av ”viktiga” saker att göra som att leta snutten, läsa en bok, prova skor eller damma av alla soffkuddar genom att kasta dom på golvet.
Mammas lilla älskade latmask! 🙂