Shoppingförsök

Igår gick hela dagen bort. Bokstavlig talat.

Vid morgonmatningen klockan 6 åts det dåligt. Inte ens hälften åt dom upp! Men dom stod sig ändå nästan till nästa mål kl 9. Men efter det hade jag griniga pojkar, mest då Damien som inte har en speciellt rolig period just nu. Att ha två som är griniga samtidigt är hemskt. Även om jag lyckas få upp båda i famnen, så duger det inte. Nej, när dom är på det där grinhumöret så vill dom bli burna runt i lägenheten. Fast inte i sovrummet. Och lägger jag ena ner, oavsett om det är i sängen, i babygymmet eller i babysittern, så är det fullt skrik på den. Så det går ju inte… Man får helt enkelt stå ut och ta upp en i taget några minuter och låta den andra skrika och så byta bäbis.
Morgonätningen hade väl tagit ut sin rätt också och mellan varven fick jag ge dom lite mat, då somnade dom – till jag la ner dom eller i typ 15 minuter, sen satte hela snurran igång igen.

Direkt efter 12 målet tog jag på pojkarna och begav mig ut i friska luften med barnvagnen och började knalla mot det närliggande köpcentrat. Med bil tar det inte mer än 5 minuter, men att gå tar nog runt 30-40 minuter. Jag har faktiskt ingen koll egentligen. Det kan lika gärna ta en timme, jag har aldrig kollat på klockan. När man är ute och går i sina egna tankar är det ju inte direkt så att man har något vidare hum om klockan heller.

Dom äter ju normalt sett var tredje timme på dagarna, så även om det nu skulle ta en timme att knalla dit, så skulle jag ju ändå ha dryga timmen på mig innan det var matdags igen. Men entrédörrarna hann inte ens gå igen bakom mig innan Damien satte igång och skrika. Undra om han kände på sig att det var ett köpcentra? Killar brukar ju inte vara så pigga på det 🙂

Jag gav honom nappen och han blev tyst. 2 minuter senare var jag inne på Åhléns och då satte Damien igång igen och nappen dög inte. Kevin började också gny, men där funkade mutepluggen. Det var bara till att plocka upp Damien och gå omkring att bära på honom inne i affären. Jag plockade åt mig ett par babyvantar, då dom växt ur ditt första par, och gick till kassan för att betala. Jag kunde ju inte både hålla i Damien och betala, så det var till att lägga ner honom och i samma sekund han nuddade vagnen blev det ett skrik som förmodligen alla i butiken kunde höra.

Köpcentrat är väldigt familjevänligt och har ett avskilt område för amning och blöjbyte. Med raska steg begav jag mig dit och stoppade in bröstet i Damiens skrikande mun. Han tycktes aldrig bli mätt! Men när han började leka med bröstvårtan istället för att äta, så fick det vara nog. Jag la ner honom i vagnen och trodde naivt att han skulle vara nöjd. Bah! Det var bara att ta fram nästa bröst och börja om. Han halvsov när jag efter en timmes amning la ner honom i vagnen, men återigen… i samma sekund han nuddade vagnen så satte mistluren igång.

Kevin hade också börjat bli hungrig vid det här laget och det var inte så konstigt. Nu var det ju matdags. Med båda brösten utsugna, så fick jag ta fram en tetra och fördela mellan två flaskor. För även om Damien borde vara mätt i magen så är det inget jag skulle svära på. Två skrikande pojkar låg nu i vagnen. Jag kunde ju inte ta upp Kevin och ge honom mat och låta Damien ligga och skrika, så jag bullade upp med kudden och åkpåsen i vagnen så att han kunde sitta. Då blev han nöjd och jag kunde äntligen ge Kevin mat. Men lugnet varade inte många minuter inte.

Jag gav Damien nappen om och om igen, men han spottade ut den lika fort igen och skrek missnöjt. Jag provade med flaskan och då sög han nöjt. Hur sjutton kunde han fortfarande vara hungrig?! Åt han bara på djävulskap eller??
Med Kevin på ena armen, som var böjd som en ostkrok för att kunna hålla flaskan med samma hand, satte jag foten på ena hjulet så att jag kunde ta stöd med knät för att hålla upp Kevin. Med min fria hand matade jag Damien, som fortfarande satt i vagnen. Till slut blev han nöjd och nickade till lite så jag kunde sätta mig i lugn och ro och mata färdigt Kevin.

En kvinna, som också var i rummet, kom fram och sa att jag såg ut som en bläckfisk i mina matningsförsök. Hahaha.

Själv hade jag inte ätit sedan dagen före, så när båda pojkarna var mätta och somnat om i vagnen så slängde jag i mig ett mål på McDonalds. Köplusten var totalt borta, så efter att jag mättat min mage också började jag knalla hemåt igen. Ute hade det redan börjat skymma och efter en halvtimme hemma var det bäcksvart ute. Fötterna värkte och jag såg inte alls fram emot kvällen. Under den långa vagnpromenaden till och från köpcentrat hade dom varit helt däckade och när dom sovit så mycket kunde jag ju knappast förvänta mig att dom ville somna vid 19 som dom brukar.

Och jag hade rätt. Delvis i all fall.

Vid 18 målet började Kevin stånka och stöna. Det var bajsning på gång. Han brukar ju bajsa 4-5 gånger per vecka och bajsade i måndags, så det var ju dags. Damien har jag däremot blivit lite orolig över. Han som bajsat 4-5 gånger per dag har helt tvärt slutat bajsat. Typ. Han bajsade förra måndagen, i torsdags och i lördags. Inget i kosten har ju förändrats så jag tycker det är lite oroväckande att han helt tvärt ändrat sina bajsrutiner. Men han verkar ju inte ha ont i alla fall. Visst är han supergrinig emellanåt och inget duger, men det verkar inte bero på magont. Barn med magont förväxlar ofta det med hunger, och Damien är ju inte speciellt hungrig av sig. Tvärtom. Och han verkar inte heller ha ont av att man tar på magen.

När barnen ätit färdigt fick jag lägga ner Damien, som såklart började skrika, för att byta på Kevin. Väl tillbaka satte jag Damien upp bredvid mig med hjälp av några kuddar, och då blev han nöjd. Kevin blev däremot mer och mer gnällig, trots att han fick ligga mot min mage där jag halvsatt i sängen. Han, som sällan skriker, började skrika helt hysteriskt. Jag vaggade, men det dög inte. Jag kollade blöjan ingen, men den var tom. Jag provade mata lite till, men mat ville han inte ha mer än 2-3 klunkar. Jag klev upp ur sängen och gick omkring med honom över axeln. Då blev han nöjd. Men då blev Damien arg över att blivit lämnad ensam i sängen, så då började han att skrika. Jag satte mig bredvid Damien och fortsatte ha Kevin på axeln. Men då satte Kevin igång och skrika igen. Jag hade nu två högt skrikande bäbisar och var helt rådvill. Efter en stund började jag känna en välbekant doft…

Bajsprat är väl kanske inte det trevligaste, men du som följer bloggen vet ju att det inte censureras nåt här inte 😛
Damiens bajs luktar lite sött medan Kevins luktar som en fullvuxen karl som ätit ärtsoppa med lök. Så jag kan ofta känna på lukten vem det är som behöver ny blöja… eller har pruppat. För dom pruppar lika illa som dom bajsar.

Det kan verka lite underligt, men jag hoppades på att det inte var en nitlott i Damiens blöja, och till min glädje blev det blöjbyte. Kevin var fortfarande grinig, men jag hade ju inget val. Jag la ner honom för att ta upp Damien. Kevins gråt blev högre och högre och när jag kom tillbaka med Damien var Kevin helt tomatröd i ansiktet och skrek så att han knappt kunde andas.
Snabbt fick jag sätta tillbaka Damien i sin lilla ”stol” för att ta upp Kevin som var helt hysterisk. Jag har aldrig sett honom så här. Visst kan han bli förbannad, men inte i den här skalan. Han skrek så fruktansvärt hjärtskärande att man kunnat tro att någon stuckit en kniv i honom. Kevin skrek, Damien skrek och jag hade god lust att skrika. Efter många om och men hade jag fått Damien att ta nappen och bli tyst. Kevin, som jag hade i famnen, skrek otröstligt och jag kunde för mitt liv inte förstå vad som var fel. Han hade ju precis bajsat, och rätt löst var det, så det kunde ju inte vara förstoppning. Inget var i kläm eller skavde. Han var nyäten, hade torr blöja och var hud mot hud på mig som gungande fram och tillbaka.

Till slut fick jag svaret. Jag trodde inte att han kunde skrika värre, men i en kraftansträngning skrek han så jag nästan var beredd att ringa en ambulans så hemskt som han skrek. Jag tänkte att det måste ju vara blindtarmen eller nåt.
Barnskrik är jag van vid, och även fast det är min egna barn så är jag inte speciellt hönsig över skriket. Visst vill jag inte att mina barn ska behöva skrika i onödan och försöker trösta dom så fort jag kan. Men jag är inte ”hypokondrisk” hönsig, så att säga. Att jag alltså tror att det är fel på barnet så fort han skriker. Barn skriker. Så är det bara. Men i det här fallet… nåt var riktigt fel. Det här var inte missnöje, hunger, närhetstörst, sömnighet eller annat som barn normalt skriker om.
Rätt var det var blev det knäpptyst på Kevin och han låg i min famn med slutna ögon. Tystnaden kom så tvärt att jag var tvungen att kolla om han andades. Men jag hann inte innan skriket började igen med samma intensitet. Stackars barn!
Samtidigt som Kevin gör ytterligare en kraftansträngning så känner jag hur det vibrerar i blöjan. Jag hör ju inget då Kevins skrik är så högt och hysteriskt så att det måste ha hörts till grannen – i huset bredvid! När det slutade vibrera så blev det knäpptyst igen och Kevin slocknade tvärt. Han måste ha blivit helt slut stackarn. Närmare en halvtimme non-stop av totalt hysteriskt skrik så att han var blodröd i hela ansiktet.

Trots att han bajsat och varit rätt lös i magen, så var det luft i magen som inte ville komma ut och när det till slut hittade utvägen så gjorde det så ont på stackarn att det förmodligen kändes som att någon stack en kniv i honom.

Resten av kvällen och natten blev precis som vanligt – Två små sovande pojkar som bara vaknar när det börjar bli dags för mat och som somnar om igen efter en stunds smågnäll.

4 thoughts on “Shoppingförsök

  1. Det skulle kanske vara värt för dig å köpa en elektrisk vagga/babysitter eller vad man kallar dem. Då kan dem kanske vara nöjda lite längre själva. Komla blocket så kan du säkert hitta två till piset av en ny. Å tycker de inte om dem är det bara sälja å få samma pengar tillbaka 🙂

    1. Dom är inte speciellt förtjust i att sitta i babysitter även om man vaggar dom. Bara en kort stund när dom är nöjda för övrigt eller om dom sover. Men det blir dags för gåstol lagom till jul, så då kan en förhoppningsvis roa sig själv en stund med den 🙂

  2. Vi hade mycket problem med elaka gaser på vår minsta tvilling. Vi använde pysventil rätt mycket. När han satte igång med sitt nu vill jag fisa skrik så hjälpte vi honom istället för att han skulle behöva plågas… Detta höll vi på me mellan 2-6,5månad(han hade även problem att bajsa trots att det var löst, dvs ej hård i magen) men så vips för två veckor ser började han bajsa själv. (gasproblemen släppte långt innan, vid kanske 5månader)

Lämna ett svar