Mammakroppen

Jag tänkte jag skulle skriva lite om mammakroppen nu efteråt, men först vill jag berätta vad barnläkaren sa igår…

Varje vardag runt kl. 11 gås ronden och det är då man får höra hur det går för bäbisarna och om läkaren beslutat göra någon förändring i deras dagliga rutiner, vilket exempelvis kan vara att maten ska öka på några milliliter.

Gårdagens läkare hade själv tvillingar och sa att det är helt underbart, men det är en sjukjäkla påfrestning det första året, ja han ville till och med påstå att det var dubbel påfrestning. Jag svarade honom med att jag redan hade förutsett ett rent helvete det första året, speciellt då jag är ensamstående. Då sa läkaren så här;

–  Många kommer att säga åt dig att ta vara på småbarnstiden för att den försvinner så fort. Du har min tillåtelse att bita huvudet av dom! Har man inte själv tvillingar vet man inte vad det är man säger.

Det var skönt att få höra detta från en barnläkare, speciellt en med erfarenhet av vad han pratade om! Även om det idag känns mysipluttligt för det mesta, så vet jag att detta kommer att förändras och jag kommer att ha många stunder framöver där jag storgrinandes håller på att bryta ihop av utmattning.

Nu över till dagens ämne… vad har hänt med min kropp sedan jag blev förlöst?

Idag är jag pruppis för första gången sedan var gravid. Kanske en konstig sak att berätta, men det är faktiskt något positivt. Innan jag var gravid gick jag väl nr 2 varannan dag i snitt. Ju längre in i graviditeten jag kom desto oftare behövde jag uppsöka en toalett och i slutet på graviditeten var det flera gånger om dagen, och till skillnad från många andra som äter järntabletter som var det istället som att jag ätit en glödlampa.
Efter kejsarsnittet, vilket alltså var för 9 dagar sedan, har magen inte riktigt varit sig lik och jag har nog bara gått nummer 2 en 4-5 gånger, och det har varit lite… utgifter, vid dessa tillfällen. Det har väl säkert varit en bidragande orsak till magvärken, även om jag tycker att det är konstigt att värken sitter straxt under brösten. Men kanske att tarmar och magsäck inte ”ramlat ner” igen efter att få ha trängts med en, mer än fullstor, livmoder.
Ja, då därför är jag då glad över att vara lite fisig. Då vet jag ju att magverksamheten börjar komma igång igen 😀

Och för att fortsätta med ämnet toalettbesök… Hur länge blöder man efteråt egentligen?! Visst avtar mängden blod hela tiden, men såret måste ju ha läkt vid det här laget tycker jag. Åtminstone så pass att det inte längre blöder. Det har varit klarrött blod ända tills igår. Då började det bli mer brunrött och idag tycker jag att det mest brunt. När jag torkar mig går det fortfarande åt en halv toapappersrulle för att det är så mycket blodblandat slem. Okej, lite överdrift med mängden papper, men ändå…

För två dagar sedan var det sagt att jag skulle ta bort tejpen och stygnen som eventuellt finns kvar vid snittet (Det är alltså sån där ”tråd” som ska försvinna av sig själv). Men det har jag inte vågat än. Tänk om det inte läkt ihop tillräckligt än så att det spricker upp? Läkaren sa att det omöjligtvis kunde spricka, men jag är skeptiskt. Varför skulle det inte kunna göra det? Nä, än får det nog sitta kvar några dagar till innan jag vågar mig på att dra bort tejpen.

När vi ändå är inne på livmodern. Jag berättade ju att jag fick en livmoderinfektion för några dagar sedan. Jag vet inte om det är infektionen, medicineringen eller ”bara” återhämtningen som gör att jag är grymt illamående emellanåt, speciellt på sena eftermiddagen. Tänk dig värsta åksjukan eller bakfyllan, när du inte vet om det ska upp eller ner och vid varenda liten microrörelse så riskerar du att kräkas rakt ut. Inte det lättaste att då försöka mata och vårda två små barn. Det känns jättedumt att be undersköterskorna att byta blöja och sondmata. Det är ju liksom sånt som jag ska göra, orka och klara av. Känner mig som en jättedålig mamma som inte ens klarat av att sköta mina pojkar en vecka ens.  🙁

Jag microsover ju, då bäbisarna ska ha mat var 3:e timme. Så någon riktig sömn får jag inte. Däremot drömmer jag jätteknepiga drömmar om bäbisar så jag är alldeles genomsvett när jag vaknar. Ibland att någon bäbis är freaky, ibland att någon bäbis är i fara. Ibland mina bäbisar, ibland andra. Tur i oturen så behöver jag ju inte drömma så länge innan någon undersköterska kommer och väcker mig då det är dags för nästa matning.

Kanske att det har med hormonerna att göra?! Känslorna i kroppen nu är helt överväldigande och jag kan börja gråta för ingenting. Jag kan, exempelvis, sitta och hålla i pojkarna och börja storgrina av hur mycket jag älskar dom. Jag kan till och med sitta och blogga om det och bli alldeles tårögd 😛

Så till det sista efter-graviditeten-symptomet för dagen… smaken är helt off!!!
Det mesta smakar rent av äckligt och det ”tar stopp” efter några tuggor. Det gör det ju inte lättare med illamåendet heller som brukar komma när jag äter eller straxt därefter.
Till och med favvisen Big Mac, som pappa så snällt bjöd på igår, smakade jättekonstigt. Till och med tandkräm smakar lustigt! 😮
Nu vet jag inte om det beror på något graviditets relaterat eller om det beror på rökningen, ja eller på icke-rökningen, kanske är mer korrekt. Men det ämnet går jag in på en annan dag.

Nu ska jag pumpa lite bröstmjölk som jag ändå får hälla ut 🙁 och sen blir det en liten tuppis tills att barnläkaren kommer.