I torsdags när jag körde barnen till dagis så berättade jag för grabbarna att jag fyller år i morgon (fredag) och att jag blir 39 år.
– Mamma 37 år gammal, säger Kevin då varvid Damien blir rasande och skriker
– MAMMA INTE GAMMAL!!!
Hahaha. Älskade barn! Hur mycket jag än rättade barnen att jag skulle fyller 39 så sa dom varje gång 37 ändå. 😀
Jag fyllde på en fredag och fredagar är vi lediga så det blev lite morgonmys i sängen och Damien sjöng ’Ja må hon leva’ för mig innan vi klev upp. Medan jag stod och gjorde kaffe så sjöng även Kevin för mig, så jag fick två fina födelsedagssånger 🙂
Sedan hjälptes vi åt att städa och baka. Eller jag bakade… barnen slickade skålar 😛
Och sen blev det besök av nära och kära på eftermiddagen.
Jag vet inte vad det är med Damien, men märker mer och mer att han är väldigt aggressiv i sättet när han leker. I alla fall mot pojkar och män. Kan det ha med att göra att han inte har någon manlig förebild? Han slåss, härjar järnet, retas och blir riktigt elak när han leker. Det är inte ilska bakom utan mer att han ska vara tuff och cool, liksom. Men det får motsatt effekt. Barn vill inte leka med honom för att han är jobbig och elak och vuxna blir bara irriterad på honom, vilket han snarare verkar tycka är roligt då han blir ännu värre i sättet när nån säger till honom.
På kalaset blir det väldigt jobbigt ett tag och jag fick sätta honom i time-out flera gånger. Något han inte bryr sig ett dugg om och går iväg så fort man släpper honom, skriker åt mig så mycket han orkar och fortsätter sin hårda lek. Hur ska man få honom att förstå att det inte är okej? Jag har pratat och förklarat att man inte kan bete sig som han gör för då vill inga leka och ingen tycker om barn som slåss etc. Jag hoppas verkligen att detta är en fas, för är det här ett smakprov på hur han kommer att vara som barn så kommer jag verkligen få fullt upp med honom. Man har ju känt ett par såna ”elaka” barn under ens uppväxt så man vet ju hur både barn och omgivning reagerar och agerar.
Damien lugnade ner sig en stund i alla fall och då tog morfar fram en varsin förpackning med legofigurer som han köpt åt barnen och då bytte Damien humör på en gång och blev ”min lilla gokille” som både lyssnar, leker snällt, är omtänksam och hjälpsam och resten av kvällen blev riktigt mysig 🙂