Det var ju bara häromdagen som Kevin for i golvet från min säng och jag kände mig som världens sämsta mamma. Igår hände det igen! Inte att någon av pojkarna ramlade ur sängen, utan att jag kände mig som världens sämsta mamma.
Pojkarna lekte i hallen medan jag stod och höll på vid diskbänken, 2-3 meter ifrån. Rätt vad det är hör jag Damien börja hosta. Det är ju inget konstigt med det. Han hostar ju till och från dagligen. Men efter en stund insåg jag att det var jag-försöker-få-luft hosta!
Jag lyfte upp honom så han låg med magen mot mitt ena knä och bankade lite lätt på ryggen för att hjälpa honom att få upp det som han nu hade fått i halsen. Jag antog att han kräkts upp lite i munnen och att det var det han satt i fel strupe. Han fick i alla fall upp vad det nu var som satt i vägen och jag satte ner honom på golvet igen och satte mig bredvid honom för att se att han fortsatte att andas normalt. Då ser jag hur han kväljer och småhostar igen, ungefär som när det är för stor bit mat som han försöker svälja. Med det ser jag även att det är något svart i munnen, så jag stoppar in ett finger för att försöka få ut det. Men det resulterade bara i att han bet mig i fingret samtidigt som han kväljde ännu mer. Så jag ville inte försöka något mer ifall att mitt finger skulle trycka ner det svarta ännu mer i halsen på honom. Han kunde ju andas utan några problem, det var ”bara” kväljningarna och småhostningarna.
Efter en liten stund hade han slutat att ”tugga” och svalt var det nu var han hade i munnen. Jag har fortfarande inte en blekaste aning om vad det kan ha varit. Det fanns inget uppenbart på hallgolvet, bara lite smått med sand efter att jag dragit vagnen över mattan. Men annars ingenting. Jag hade ju dessutom dammsugit dagen före, så det enda jag kan tänka mig att det kan ha varit är något mörkt löv som ramlat av vagnen eller strumpludd från mina strumpor, som då legat på min svarta hallmatta och vilket Damien lyckats hitta.
Mat vägrar han, men skräp på golvet går tydligen bra att trycka i sig! Trollbarn! 🙂
