Klockan slår 19.00 och barnen har precis somnat.
Jag velar mellan att ligga kvar i sängen mellan barnen för att sova jag också – något som är välbehövligt. Att ta itu med disken och alla leksaker som dräller över hela lägenheten eller att få lite egentid.
Sova får vänta…
Jag krånglar mig ur barnarmar och barnben som flätat in sig i mig. Sakta och försiktigt så att inget troll ska vakna. Alla rörelser går i slow-motion och efter två minuter står jag på golvet bredvid sängen. Jag smyger försiktigt mot sovrumsdörren och öppnar den. Måtte kvällssolen som lyser rakt in i sovrummet inte väcka dom. Så snabbt jag kan slinker jag genom dörröppningen och skjuter igen dörren efter mig.
Jag blir genast 25 kg lättare och hoppar med fjäderlätta steg in i köket. Steg av glädje och lättnad över att bråk, skrik, gnäll och klängande är över för den här dagen. Sen att grannen under förmodligen tycker att mina fjäderlätta steg mer efterliknar en elefants, är ju en annan femma.
Jag ställer mig vid diskhon och tittar ner på den enorma högen med disk som nästan hånler mot mig.
Där rann energin ur mig!
Hm… Jag behöver ju verkligen diska. Fast å andra sidan… Jag behöver också bada och äta. För jag har ju levt på kaffe hela dagen. Tid att själv äta finns ju inte.
Jag går in i badrummet och sätter på badvattnet. Det tar ju en stund att fylla badvattnet. Jag kan ju diska sålänge.
Medan vattnet börjar rinna ner i det stora karet så tar jag upp mobiltelefonen. Jag ska bara kolla Facebook en snabbis så ska jag diska sen.
Jag lyfter upp blicken från telefonen och rycker till. Jäklar, badvattnet! Tiden, och vattnet, rann ifrån mig. Men jag var ju vara tvungen att läsa alla flödesinlägg om föräldrar som undrar över sina barns utslag, vänner som delat nyhetsartiklar om situationen med tiggare och själv göra alla tester om vad mitt namn betyder, hur mycket jag vet om musik och hur gammal jag egentligen är. Det är ju mycket viktigare än disken, eller?! 😛
Jag glider ner i badkaret med en tidning. Nu ska jag bara slappna av…
5 minuter senare har jag både läst några sidor av min, numer vattenfläckade, tidning och tvättat håret. Lika bra att kliva upp.
Efter att ha torkat mig torr och satt på mig en morgonrock går jag mot köket och brer mig några mackor och häller upp ett glas jouice. Jag bär in det till sovrummet och sätter på TVn som står på en bänk bredvid sängen.
Jag lyfter upp Kevin och bär in honom i hans säng. Damien får ligga kvar. Vaknar han inte av att jag bär iväg med honom, så vaknar han mitt i natten och gallskriker över att inte ligga bredvid mig. Inte nog med att han då väcker mig, som får kliva upp för att gå och hämta honom, han väcker även Kevin, så att jag får två gnällspikar mitt i natten. Nej, det pallar jag inte med. Kevin vaknar visserligen också nångång mellan kl 2-4, men han kommer då smygandes in till mitt sovrum och kryper upp i sängen bredvid mig och somnar om. Även om jag vaknar när han kommer smygandes, så behöver jag ju inte kliva upp och vakna till.
Med en plats ledig i sängen, lägger jag mig där och smaskar i mig mitt kvällsfika, som också är min frukost, lunch och middag. Sedan ligger jag där jag ligger och slöglor på tv tills att jag själv somnar.
En ensamstående tvilligmammas kväll är slut. I morgon upprepas hela proceduren igen…
Varför tar du dig inte tid att äta middag iaf? Samt packa en lunchmacka att äta på rasten?
Bara du ställer för dig så är det faktiskt inga problem att äta även med tvillingar, vi på förskolan äter med fem jämnåriga samtidigt och det kräver sin man men det går 😉
Gör i ordning tre tallrikar på köksbänken och lägg upp på, ladda upp med några färdigskurna fruktbitar, majs eller dylikt att plocka med då de är klara. Har du spillfria muggar så kan de inte kladda med dem, kastar de på golvet får de inte tillbaka muggen (var bara beredd att rycka tallriken vid utbrott). Då äter de ju iaf 5-10 minuter så att du också hinner äta. Äter de för dåligt vid middagen så dra in på soppan, såklart de skriker när de vet att de får den bara de skriker länge nog (en timme är ju ingenting att hålla ut när de vet att soppan kommer då).
Problemet för mig är inte kladdandet (visst kladdar dom och kastar mat, tallrik och så, men inte problemet varför jag inte kan äta samtidigt) utan att om jag har en tallrik så ska dom äta från den – oavsett om det är exakt samma sak och skuret i exakt samma bitar. Så jag har ett himla schå med att hålla min tallrik och mitt glas borta från barnen. Dom drar i tallriken och stjäl allt på den och vägrar då äta sin, exakt lika dana, mat.
Jag har inte lunch på jobbet utan slutar en timme tidigare istället så att det blir lite kortare dagar för barnen på dagis. Det är tillräckligt långt ändå med de 8,5 timmar dom är där per dag.
Syrran hade nog varit lite skeptiskt till att jag nämnt bland annat detta problem, för när hon var här och hälsade på så sa hon ”NU förstår jag att du inte kan äta samtidigt” 😛
Min äldsta hade en sådan period, då gjorde vi så att vi la upp allas mat samtidigt framför honom, då såg accepterade han till slut att han fått samma.
Annars får du väl låta dem skrika bara och sitta utom räckhåll? Måltidsersättningar är inte billiga men att suga i sig en sådan på väg hem kan ge mycket energi.