Moon

Idag har det varit händelserikt!

Det var meningen att vi skulle på babyträff i en lekpark, men det hade regnat hela natten så det var sjöblött ute så träffen blev framflyttad. Istället åkte vi och hämtade ut de nya bilstolarna jag köpte innan semester.
De första minutrarna blev det lite protester, men det tror jag nog var för att dom fick sitta där och sitta. Men sen däckade Kevin och när bilen började rulla så somnade även Damien.

När vi kom hem hade posten kommit med mitt exemplar av Vi Föräldrar Gravid, som artikeln om mig var med i. Återigen vill jag påpeka att det är endel sakfel i artikeln, men du som följer denna blogg märker säkert det, då det inte riktigt stämmer överens med vad som finns att läsa här.

Nr 2 Maj-Juli 2014
Nr 2 Maj-Juli 2014

På väg hem från Babyproffsen, där vi hämtade våra bilstolar, så stannade vi även till på ICA. Jag tyckte det var dags att grabbarna skulle få smaka på vattenmelon…eller ‘moon’ som min systerdotter sa när hon var liten. Det var väl sisådär. Dom föredrar satsumas, vilket som är fullkomligt störttokiga i! Visst åt dom melonen, men det vart mest kladdande då det var lite svårt att äta eftersom dom både är lite hala och väldigt vattniga.

Efter mellis tyckte mamma att det var dags för en eftermiddagslur. Kevin vände sig på sidan och somnade, precis som han brukar göra. Det är oftast väldigt tacksamt att natta det trollet. Är han trött så vill han sova, så antingen tar han snutten och gosar sig själv till sömns, eller så leker han för sig själv ett tag i sängen innan han lägger sig ner och sover. Damien, däremot, är det en helt annan femma med. Han vill inte sova hur trött han än är. En bra nattning kan man ge honom flaskan och så somnar han innan innehållet är slut, men annars… då är det en låååång repa med skrik, gråt, mamma som bäddar ner, Damien som ställer sig upp och så är det som ett ekorrhjul med det där hela tiden.
Är det ledset skrik så kräks han om han får skrika för länge, är det förbannat skrik så får han röda utslag på bröstkorgen. Dom går dock bort när han lugnat ner sig, men jag tycker ändå så synd om honom att jag ”tvingar” honom att skrika så att han får utslag. Men det handlar faktiskt bara om några minuter i stöten innan jag går in och stoppar om honom  – bara för att han ska resa sig upp och skrika igen.

Damien_gratutslag

Kommentera