Jag undrar jag om det är en ny fas på gång eller om det är inskolningen som är ”boven”. Pojkarna har nämligen börjat vakna med ett gallskrik. Damien började med det natten till i tisdags, alltså efter första inskolningsdagen, och nu på kvällningen var det Kevins tur.
På måndagsnatten var Damien så otröstlig och grät riktiga krokodiltårar, så att jag till slut fick bära in honom till mig så han fick sova i min säng. Då slocknade han gott på en gång och sov lugnt hela natten. Nåja… han snurrar runt och sparkas så lugnt kan man väl inte säga. Mamman däremot sover inte speciellt bra med troll bredvid sig. Dels för att dom då sparkas och slåss och dels för att jag sover så lätt då av oro att dom vaknar och kryper ur sängen. För när dom vaknat får man vara snabb, annars skulle det snart ramla ett troll pladask på golvet :/
I går natt stod Damien i sängen vänd in mot väggen när jag kom in där. Lustigt att stå så… det har han inte gjort förut. Jag fick lite känslan av att han ”gick i sömnen”. Han brukar inte ens resa sig upp mot gavlarna som står mot någon vägg, men nu stod han alltså tätt mot ena den och nästan hade ansiktet rakt in i väggen och även fast jag försökte vända honom så höll han ett fast tag så och grinade förtvivlat.
Kevin vaknade ikväll med ett högt tjut en timme efter att han somnat. Jag skyndade mig in för att han inte skulle väcka Damien och där satt Kevin i sängen och letade nappen, även fast han hade den i handen. Jag såg att han inte hade ätit mer än 50 ml av vällingen så jag tänkte att det kanske var flaskan han letade och jag försökte ge den till honom utan att lyckas. Jag gav honom nappen, men även denna spottade han ut. Kevin, som är värsta nappnissen?! Då var det ju bara att ta upp honom! Jag tog med napp, snutte och flaskan och gick och la mig med Kevin i min säng.
Han låg blixt stilla på min arm och bara tittade på mig med nappen i munnen och snutten i ena handen. Åh! Så vacker!! Kevin brukar inte vilja gosa med mig. Även om han ibland vill komma upp i mitt knä eller famn, så vill han inte mysa utan han brukar ofta ha en baktanke verkar det som. Vill han komma upp i knät när jag sitter i soffan är det för att han vill krypa omkring uppe i soffan. Vill han komma upp i famnen så är det något han vill röra eller så vill han någonstans, som exempelvis till matbordet. Han vill alltid liksom krångla sig ur mitt grepp hela tiden och har aldrig lust till att bara sitta hos mig och mysa. Damien är precis tvärt om på den punkten. Han är värsta mysproppen han istället.
Men nu låg han då alltså bara några centimeter från mitt ansikte och bara tittade på mig och myste där han låg på min arm tätt intill mig. Han låg till och med kvar så när jag var tvungen att springa in till Damien som skrek till, men det verkade vara något som Damien gjort i sömnen. När jag kröp under täcket med Kevin igen så var det som att trycka på en knapp. Helt plötsligt så blev han kringelkrångeltroll igen som inte alls ville ligga bredvid mamma 🙁
Efter en bra stund att försöka få Kevin att lägga sig ner så gav jag upp och provade att lägga honom i sin säng igen. Då somnade han på två röda 😛
Det sticker i mammahjärtat att min älskade lilla pojke inte tycker om att mysa med mig och aldrig ens vill sitta hos mig. Klättra på mig gör han gärna, och biter mig i både tår och knän, även om det inte är så hårt han biter, men inte nån endaste form av mammamys vill han ha 🙁
För 9 månader sedan var det Damien som vägrade mamma och det vände ju med råge, så jag får hoppas på att det även vänder för Kevin så att han också vill ha lite mammamys emellanåt 🙂