Pizzaparty

Igår, 7 månaders dagen till ära, fick pojkarna en varsin pizzakant att gnaga på. Det togs emot med stor glädje kan jag säga!

Kevin blev dock rätt frustrerad av avsaknaden av de tänder han så gärna önskade att han hade så att han fick i sig nåt 😛
Damien tog det cool lugnt, lutade sig tillbaka, slängde upp en fot på bordet och gnagde på.

På eftermiddan kom pojkarnas morfar och satt lite barnvakt så att jag slapp dra med mig pojkarna ut i snöovädret för att åka och handla. Så underbart när man får dessa små barnpassningar 😀

Och något annat stort hände igår också. Barnens farmor la ut en bild på pojkarna på sin Facebookprofil. Det är ju rätt många där som även är vän med barnens pappa, så kanske att folk börjar lägga ihop ett och ett snart. Och det var väl lite det som var baktanken hos farmorn. Det är ju bara en tidsfråga innan det kommer ut riktigt offentligt vem det är som är pappa så att han inte längre kan gömma sig från det faktumet.
Jag tror personligen att ”bomben” måste explodera i ansiktet på honom för att han ska kunna börja acceptera situationen för vad den är. Det verkar ju som att han tror att världen gått under bara för att han fått barn efter ett engångsligg. Under omständigheterna kan han ju inte ha det bättre egentligen. Jag kräver honom inte på någonting, what so ever! Det enda är ju underhållet som då försäkringskassan kräver av honom. Men när det kommer till barnen så behöver han inte ta något som helst ansvar och behöver inte vara delaktig för fem öre om han så inte vill. Men för sin egen skull, och för hans familjs skull, så behöver han ändå acceptera situationen och inte gömma sig från den som om det var spetälska det handlade om!

4 kommentarer till “Pizzaparty

  1. Han kanske har föreställt sig att det skulle vara som för 70 år sedan när alla inblandade teg av skam om utomäktenskapliga barn dök upp? 🙂

  2. Jag satte ut bilden på mina barnbarn endast för att jag älskar dom.otroligt mycket och för att dom inget fel har gjort som kommit till världen.
    Dom är värda att få visas upp, och jag är enormt stolta över dom.
    Vackra och välskapta som dom är!
    Sedan att min son gör som han gör får 100 %stå för honom
    och det kan jag inget göra åt!.

  3. Lena, jag tror att alla förstår att du inte kan ta ansvar för din sons agerande! I hans värld är agerandet säkert också rationellt – han är säkert frustrerad och en smula bitter av att ”det blev barn” efter tillfälligt sex. Men – utöver de pengar som Försäkringskassan kräver honom på så behöver han ju inte engagera sig alls … Vilket förstås både han och barnen förlorar på. Lyckligtvis får ju barnen så många andra starka och givande relationer, så i slutändan är han den stora förloraren. Tur att han inte kunnat undanhålla dig relationen med dina barnbarn i alla fall:)

Kommentera