Rivalitet och vänskap

Det är väldigt mycket rivalitet och tävlingar mellan grabbarna. Ta en sån simpel sak som att åka till dagis på morgonen. Det har varit 3-4 bråk innan man ens tagit sig ut till bilen. Vem som fått borsta tänderna först, vem som fått på sig ytterkläderna först, vem som fick öppna ytterdörren. Så kommer man till bilen och öppnar då den första bildörren man kommer till, då blir det bråk om att jag öppnade Kevins bildörr först. Det duger liksom inte heller med att man säger att man ska öppna Damiens bildörr först när vi kommer till dagis. När man parkerat vid dagis och fått ut ungarna ur bilen, med samma bråk som några minuter tidigare, så tävlas det vem som kommer först in på dagis, vem som får av sig kläderna först och vem som kommer in på avdelningen först. Men det är inte bara den tävlingen, utan allt är fel också. Det kom en droppe vatten på strumporna så dom måste bytas, jag ska hjälpa av med kläderna, jag ska inte hjälpa av med kläderna, jag tog av kläderna i fel ordning. Det ska liksom bråkas och tjafsas om precis allt!

Dessutom har dom blivit uppkäftiga och ska säga emot allt och med riktig ”tonårsröst”. Sån där bestämd, obstinat, tjurig röst. ”Nä, det tänker jag inte”.

Men då och då kommer så stunder av syskonkärlek och lugn.

Damien kan, när han sätter den sidan till, vara väldigt snäll och hjälpsam mot Kevin. Damien är lite mer utvecklad vad gäller motorik och fysik medan Kevin oftast behöver hjälp. Har han bara tålamod och verkligen försöker så kan han också, men han ger upp väldigt lätt när han stöter på nåt hinder. Damien klarar exempelvis en dragkedja lika bra som jag gör, medan Kevin behöver flera försök på sig för att få det rätt. Så ibland, när solen skiner en onsdag och fåglarna kvittrar baklänges… då kan dom vara riktigt rara med varandra.

Rita, skriva och klippa är grabbarnas favoritsysselsättning just nu. Dom har till och med fått massor med beröm på dagis för att dom är så avancerade på det området mot jämnåriga kamrater. Det är då främst detaljer, som fem fingrar, ögonbryn och ögonfransar och sånt och att placera allt på rätt ställe och färgsätta väldigt likt verkligheten.

Så länge det finns dubbel uppsättning av ritmaterialet (främst då svarta tuschpennor 😛 ) så kan dom sitta snällt och pyssla på tillsammans bra lång stund. Ibland blir det småkiv med att någon inte gjort ”rätt”, och det är då dom där detaljerna som kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten, men på det stora hela så är dom väldigt bra kompisar vid ritbordet 🙂

Kommentera