Nu har Kevin rejält kommit in i separationsångestfasen. Jag får bokstavligen inte vara ens en meter från honom utan att det blir storgrin!
Princip hela dagen har jag fått spendera på vardagsrumsgolvet med pojkarna. Har jag gått på toaletten, fixat mat eller bytt blöja på Damien har det skrikits så grannarna måste trott att jag slog grabben eller nåt. Det har räckt med att jag flyttat mig från ena sidan filten till den andre så har det blivit stora krokodiltårar. Så han han varit supermammig också. Helst har han bara velat legat i min famn på golvet och nästan krypit in i mig. Och där har han sovit gott sen… tills att jag klivit upp. Då har han vaknat på en gång och skrikit.
Damien är inte mycket bättre när det kommer till sovandet. Klockan är 20 och han har fortfarande inte somnat och ligger och skriker om vartannat och jag försöker köra 5 minuters metoden. Jag går in och stoppar in nappen och lägger handen på pannan. Då blir han tvärtyst och somnar om på direkten. Men så fort jag hunnit in i mitt sovrum så börjas det skrika igen. Så här har jag hållt på i 2 timmar nu! Något jobbigt!!
Idag hände en väldigt rolig sak… Pojkarna hade precis ätit så jag satte ner dom på köksgolvet medan jag ställde mig vid diskbänken och pysslade. Som jag skrivit om förut så är dom helfrälsta i damsugaren, så dom satt och slog på och lekte med den. Till slut hör jag hur damsugaren går igång och sekunderna efter så är det storskrik på båda grabbarna som försöker krypa över varandra för att ta sig därifrån. Jag kunde ju inte låta bli att skratta. Det var så väldigt rolig syn. Men jag gick ju såklart och stängde av dammsugaren och tröstade mina krokodiltårspojkar. När allt var bra igen så reste jag mig upp för att fortsätta med det jag höll på med. Men pojkarna hade inte lärt sig, utan fortsatte slå på dammsugaren. Så då gick jag och hämtade kameran… ifall att. Hahaha. Jag vet… taskig morsa! Hahaha.
Tro på sjutton att dom satte igång dammsugaren igen… med samma resultat.
Nääääää men huga!
Farmors älsklingar.