Snackis-smackis

Jag har introducerad klämmisar för pojkarna, och det kan jag verkligen rekommendera. Båda grabbarna är heltokiga i dom! Dom har dock lite svårt att äta dom själva, så man får hjälpa till att trycka. Kevin försöker suga ur innehållet och Damien vill gärna trycka ut allt på en gång 😛

Jag vet inte om det är någon superenergi i klämmisarna eller vad det är men, speciellt Kevin, blir det turbopojke av. Han blir helt till sig och snackar och flaxar omkring. Jag börjar mer och mer tro att han var en hund i sitt förra liv. Han äter skor, ska bita på allt (speciellt mammas fötter), är superglad i mat, och nu… ja han påminner väldigt mycket om en exalterad hund som viftar på svansen i 100 km/h och går runt, runt på samma fläck i väntan på det roliga som är på väg att hända.

Kommentera