När pojkarna blev runt året så började Damien tvärvägra spjälsängen. Så fort man satte ner honom så skrek han hysteriskt så pass att han kräktes. Det fanns ju inte så mycket annat val än att låta honom sova i min säng. Försökte jag bära över honom på natten så vaknade han lika hysteriskt så till slut gav jag upp att ens försöka.
7 månader senare sover han fortfarande i min säng och snurrar runt och sparkas och slåss så jag sover skitdåligt om nätterna.
Nu har jag möblerat om lite i pojkarnas rum för att få plats med lite fler garderober och förvaringsutrymmen. Då passade jag på att ta bort ena sidan på Damiens säng. Kanske att det går bättre att sova i den när han inte längre är instängd?
Så snart vi blivit friska här hemma så ska vi se om jag inte kan få Damien att börja sova i sin säng igen.
Kevin sover gott i spjälsängen och försöker ens inte klättra ur den, så han får ha kvar alla sidorna tills vidare. Då vet jag ju att åtminstone ett barn ligger där det ska 🙂