Dagens inlägg tar vid där gårdagens slutade.
När tåget äntligen kom till perrongen var det som om någon stoppat en pinne i en myrstack – det kryllade av människor, vilka alla verkade trötta och ivriga att komma så långt ifrån tåget så fort som möjligt.
Jag sökte igenom folkhopen med blicken allt eftersom nya människor dök upp bakom det parkerade tåget på spår 2. Det vällde fram människor med väskor; familjer, ungdomar, äldre herrar och damer i sina bästa år, men inget ansikte som jag kände igen.
Rätt var det var hörde jag en högljudd signal som jag gissade kom från tågets signalhorn och strax därefter började det plinga och bommar började fällas ner. Loket till det försenade tåget lämnade vagnarna bakom sig och åkte vidare.
En kort stund senare ser jag min bror som tittar rakt på mig och därefter vänder blicken ner mot marken. Min blick följer efter för att se vad han tittade på… Döm om min glada förvåning när jag ser min systerdotter där 🙂
Utan att jag visste det så hade syrran skickat med sin dotter. Vilken underbar överraskning – både för mig och för trollen som nu får en hel helg med sin älskade kusin 😀