Tu delade

Idag har det varit stor debatt… eller debatt och debatt, mycket kommentarer på en inlägg…. i tvillinggruppen på Facebook.

Det var en mamma som var ledsen över att hon på uppropet på förskolan upptäckte att hennes tvillingar inte tillhörde samma avdelning. Inte nog med att detta såklart ställer till det vid inskolningen, då mamman omöjligtvis kan vara på två ställen samtidigt och inte heller lämna ena utför dörren precis, men det är även mot mammans vilja.
Personalen hade informerat mamman om att det var för barnens bästa och att studier hade visat att det var bäst för tvillingar att vara separerade så att dom växte till egna individer.

Jag hade skrikigt högt och ställt till med ett jävla liv om dom sagt så åt mig och bestämt att trollen inte skulle få gå på samma avdelning. Det är självklart att dom ska gå på dagis på samma avdelning. Dom har varit tillsammans varje dag sedan dom låg i livmodern. Ska dom från ena dagen till den andra behöva separeras både från sin mamma och sin bror? Aldrig!!
Och att dom inte kommer att utvecklas till egna individer om dom går på samma avdelning i förskolan är så mycket goja så det inte finns ett enda rätt i det påståendet!

Mina pojkar, som varit tillsammans i 18 månader, är som natt och dag. Det är två helt olika personligheter och inte sjutton skulle det förändras för att dom går på samma dagisavdelning. Det var det löjligaste jag hört!
Även om dom skulle vara lika i sina personligheter, så blir inte det förändrat av att sära på dom. Inte på något positivt sätt i alla fall. Det skulle snarare skapa en otrygg situation för dom. I alla fall den första tiden. Dom har trygghet i mig och dom har trygghet i varandra. Och dom skulle inte förstå varför mamma och brorsan helt plötsligt inte fanns där under stor del av dagen.

När dom blir äldre kan jag tänka mig att sära på dom, om dom själva vill det eller om dom skulle vara i luven på varandra hela tiden, så att situationen på avdelningen är ohållbar. Men inte annars.

Jag såg för ett tag sedan ett TV program om separerade tvillingar.

Det var två par, ett från Norge och ett från USA, som åkte till Kina för att adoptera varsin flicka. Lång historia kort, så stötte paren ihop med varandra och såg den slående likheten mellan sina döttrar. Dom frågade personalen om flickorna var tvillingar, men dom nekade. Paren reste hem till sina respektive land med sina respektive barn och tiden gick. Dom hade bytt kontaktuppgifter och en dag beslutade dom sig för att DNA testa flickorna, trots att dom blivit informerade om att dom inte var tvillingar. Resultatet bekräftade det dom misstänkt. Flickorna var enäggstvillingar.

Efter detta så började paren träffas. Ibland i USA, ibland i Norge. Trots att flickorna hade så otroligt skilda liv och livsstilar, och aldrig ens träffat varandra tidigare, så var deras personligheter extremt lika. Dom hade till och med samma gester.

Vart jag ville komma med detta är då att man utvecklar sin egen personlighet och blir sin egen individ oavsett om man är tillsammans dygnet runt eller om man aldrig ens träffats. Och där har dom ett verkligt bevis för det! Inte någon påhittad studie för att det är obekvämt att ha tvillingar på samma avdelning. För usch och fy vad jobbigt det skulle bli för personalen om dom är identiska och riskerar att blanda ihop dom! 🙄