
Visst ser det mysigt ut? Då kan jag berätta att detta är ett fall av ”skenet bedrar”.
Igår bilade vi hem alla de 60 mil från brorsan, som vi varit hos besök oss i närmare en vecka. Det blev såklart en hel del stopp på vägen. Allt från att plocka upp snutten som nåt kastat ner, sätta på DVDn dom stängt av med fötterna eller äta och sträcka på benen.
Jag har nog snart stannat på varenda rastplast längs den sträckan, och det här var då ena… Tönnebro.
Kanon att ha både matställe, toalett och bensinmack på samma ställe och dessutom helt fantastiskt för småbarnsföräldrar att dessutom ha en lekplats, och vilken bonus med en strand! Eller inte…
Hela stranden och lekplatsen var full av både fågelskit och hundskit! Något som måste ha legat där hela sommaren med tanke på mängden. Hur svårt ska det vara att kratta bort det värsta och spola av lekplatsen med en vattenslang?? Oavsett vem som har ansvaret för lekplatsen så borde man ju tycka att de företag som bedriver någon form av kundservice precis intill skulle vilja ha en fin och omtyckt miljö runt om också. Något som lockar folk till att stanna just där av alla ställen. Någon gång på dygnet, någon dag i veckan… det finns alltid någon stund då det är ”överflödig” personal. Det kanske blev en extremt regnig dag så trafiken var mindre än beräknat, att helgtrafiken blev senare än förväntat eller att personalen helt enkelt var snabba att utföra sina ordinarie arbetsuppgifter så det finns en stund över tills att kundströmmen börjar komma.
Visst, det kanske inte ingår i arbetsuppgifterna att kratta skit, men det gynnar ju liksom alla att det är fint på området.
Pojkarna brydde sig inte det minsta om skiten som låg och ville så klart leka lite efter att ha suttit still, mer eller mindre, halva resan. Med undantag för ett kortare stopp vid Tre Ängar, strax norr om Uppsala, för lite mellis. Även där fanns en liten lekpark med gungor och en gunghäst och trots att det inte finns personal så långt ögat når så var det fräscht där. Toaletter, lekplats, möbler och till och med papperskorgarna. Rent och fint och en rastplats jag verkligen kan rekommendera för att småbenen ska få springa av sig lite.

Jag fick springa fram och tillbaka som pingpongboll för att försöka förhindra dom att ta upp bajs med händer och att stoppa dom från att kliva ner i vattnet. Jag lyckades inte speciellt bra då Kevin klev ner i vattnet till knäna (tack och lov för foppatofflor) och båda pojkarna var fulla i bajs på händerna.
När det var dags att börja röra sig igen så var dom inte alls sugna på det och det blev skrik och sparkande helt vilt medan jag försökte spänna fast dom i deras stolar. Dom var ju rätt trötta vid det här laget också då dom inte sovit mer än 20 minuter på hela resan.
Resan, som gått hyffsat bra tills nu, blev en mardröm med skrik och gnäll. Trötta barn som var urless på att sitta i bilen. Det är tur det är så pass sällan jag ”behöver” göra den här resan. Sista timmen satt jag och planerade i huvudet hur det skulle gå till att ta tåget istället 🙂
Alla var trötta men glada över att vara hemma, även om vi såklart saknar morbror Dodda, moster Toria och Sinebäbis, och pojkarna somnade på tre röda vid läggdags.