Uteliv

Det är så skönt med den här årstiden då man kan vara ute nästan dygnet runt. Visst blir hemmet förfallet och full av grus och sand av allt springande in och ut, men man slipper ju vara inne och se skiten allt för mycket 😛

Jag ska börja med att berätta att barnens ena morbror, som bor 60 mil bort, ringde förra veckan och berättade att han hade ett jobb några dagar på vår ort och ville träffas.
Vi ordnade det så att han följde med och hämtade barnen på dagis efterföljande dag. Snacka om att dom blev överraskade! Först stannade dom upp, kollade lite funderade, blev blyga och sen var det bara morbror som gällde för hela slanten. Jag fick inte ens spänna bilbältet eller stänga bildörren, för det skulle morbror göra 🙂

På hemvägen från dagis stannade vi till vid huset med trappen så att min bror fick ”inspektera” min inköp. Det är ju synd att han bor så långt bort, för han är väldigt händig och jag skulle verkligen behövt hans hjälp med allt som behöver göras. Huset i sig är fint och välbyggt, men det är väldigt eftersatt. Bara en sån sak att tidigare ägaren, som bott där i 12 år, förmodligen aldrig målat om staketet! Det växer mossa på både staket och altan och många av bräderna är alldeles murkna. Det här speglar även hur skicket inne är. Det är mycket enkla ”fix” där som inte kostar många kronor att åtgärda, men det är inte gjort något åt det.

Eftersom min bror och jag med respektive familjer ska till USA i höst i 3 veckor, så blir det inte någon direkt semester för nån av oss denna sommar, och då blir det ju också svårt att försöka muta min bror till att komma och hälsa på en vecka nu i sommar. Men nästa år, då får han komma vare sig han vill eller inte. Det är hans plikt som bror att hjälpa sin syster 😛

Det är väldigt blandade känslor med husköpet. Det kommer att bli fantastiskt för barnen att få växa upp i ett hus med egen trädgård och med gångavstånd till skola, men dom kommer också förlora något – kompishänget i lekparken.  Vi bor ju så fantastiskt till att vi har lekparken precis utanför porten så vi ser ju direkt när några kompisar är ute och leker och kan gå ut till dom. Flera av deras bästa kompisar bor ju i samma område och har samma lekpark. Visst, vi flyttar inte längre än 15-20 minuter gångväg bort, men det är ju inte samma sak att mötas upp i lekparken som att behöva planera lekträffar. Visst kan vi gå till ”vår” lekpark och leka, men det blir ju på vinst och förlust att se om nån kompis är där. Och för föräldrarna är det ju enklare att gå ut i lekparken en halvtimme innan det är dags att börja med maten, mot att ta sig hem till vårt hus, vilket tar för lång tid för kortare lekstunder.
Det blir säkert lättare när barnen blir äldre och själv har ”kompiskontakten”, men just nu så känns det som att barnen förlorar en hel del kompiskontakt i och med flytten.

Men än så länge så njuter vi av att hänga i dom två lekparkerna som finns i bostadsområdet. Jag får lite vuxenkontakt genom att sitta på en bänk och surra med föräldrar och barnen får leka med sina kompisar. Ibland kan dom vara ett gäng på 5-8 barn som leker tillsammans.

Vi kommer att bjuda in hela förskoleavdelningen till pojkarnas 4 års kalas. Det blir ju mitt i sommaren, så kanske många som inte kan då, men jag vill ge barnen bästa möjlighet att kunna fortsätta leka med sina kompisar så kalaset ger ju oss föräldrar chansen att lära känna varandra så att det blir enklare att planera lekdejter.

En bekant till mig har alltid sagt…. ”Du har alldeles för stort kontrollbehov och tänker för mycket”… Hm… kan nog inte annat än att hålla med. Men för mig är även något positivt att ha kontroll över läget, vara förberedd och tänka långsiktigt.
 

Kommentera