Vabbruari

Häromdagen läste jag i tidningen om Folkpartiets nya geniala idé för att minska vabbandet bland arbetande föräldrar… Ring hem en barnvårdare så slipper du torka snor, tvätta nerkräksade sängkläder och febergnälliga ungar. Pensionärer, studenter eller proffisionella ”vabbare” kan göra skitgörat istället så kan man själv åka på jobbet och slippa sjukdomarna som pågår hemma.

Hm… hur tänkte dom där egentligen?!
Hur många föräldrar vill ha en okänd människa som kommer och tar hand om det värdefullaste man har? Och dessutom att släppa in en främling obevakat i sitt eget hem!

Visst, det slår hårt ekonomiskt åt många att vabba, speciellt ensamstående. En veckas tillfällig föräldrapenning ger mig nästan 2.000 kr mindre bruttoinkomst än om jag hade jobbat, men inte sjutton är det värt att lämna mina troll i händerna på någon som varken jag eller mina barn känner.

Idag kan man överlåta vård av barn till någon annan, men under förutsättningen att den personen då avstår arbete och alltså går miste om inkomst. Jag är helt för att släppa på den regeln så att jag kan överlåta vab dagar på farmor, moster, kompis eller någon annan man tryggt kan lämna sina barn med och som barnen känner sig trygg med. Och utan att den personen för den dels skull måste avstå arbete. Jag tycker inte det ska spela någon roll huruvida den personen då är ledig den dagen eller om den är arbetslös. Den utför ju, precis som Folkpartiets förslag, ett arbete i och med att den tar hand om mina sjuka barn. Då borde den ju få ersättning oavsett om den går miste om arbete eller inte. Om jag vabbar så kostar det ju staten pengar, så då kan väl lika gärna min närstående få denna summa, oavsett om den skulle arbetat eller inte. Och dessutom så ”tjänar” ju staten på att någon arbetslös/ledig vabbar för mig. Skatten för en veckas vård av barn i mitt fall blir ca 3.500 kr i runda slängar om jag skulle jobba och någon arbetslös/ledig skulle vabba för mig. Hade jag själv vabbat så hade staten ”bara” fått ca 1.500 kr eftersom att skatten från mitt arbete då skulle saknas. Själva kostnaden för vabben får ju staten (försäkringskassan) betala ändå, så den delen blir ju ingen skillnad oavsett vem som vabbar.

Det är ju i princip samma förslag som Folkpartiets med undantaget att det är närstående och inte en främling som tar hand om mina barn – om så skulle behövas.

De flesta föräldrar, mig inkluderad, vill nog själv ta hand om sina sjuka barn och kunna trösta och ge närhet när dom som mest behöver det. I de flesta fall i alla fall. Är jag själv sjuk samtidigt som mina barn hade det varit guld värt att kunna ta in en närstående som vabbat så att jag kunde ägna mig åt mitt eget tillfrisknande och lägga all ork och energi på det. Sen finns det tillfällen då sjukdomar kommer väldigt olämpligt (inte för att dom är välkomna någon annan gång heller i och för sig) och man säkert hade velat utnyttja en ”livlina” för att kunna gå på det där jätteviktiga mötet eller göra färdigt skattedeklarationen som måste vara inne hos Skatteverket samma dag.

De resurser som Folkpartiet vill lägga på att anställa barnvårdare borde istället läggas på bättre förskoleverksamhet. För ingen kan sticka under stolen med att det är förskolan som är boven. Det är ju där som smittan sprids i de allra flesta fall, oavsett vart den kommer ifrån ursprungligen. Innan mina barn började dagis så var dom inte sjuka en dag. Men därefter har det mer eller mindre varit konstant snorigt och några vabtillfällen på det.

Hygienrutinerna borde skärpas rejält. Speciellt på småbarnsavdelningar. Sanera alla textiler och leksaker med jämna mellanrum och extra vid sjukdomsepidemi. Låt inte föräldrar och syskon komma in på avdelningen utan att först ha tvättat händerna. Blöjbyten och toalettbesök bör vara ännu mer skärpta. Efter pojkarnas inskolning, då jag meddelade dom att pojkarna bar på antibiotikaresistenta bakterier, så blev det nya rutiner – några som borde ha funnits där redan från början som att engångsunderlägg och handskar ska användas och att man ska tvätta händer och skötbord efter användning! Men jag har flera gånger bevittnat hur den från personalen som byter blöja går in på avdelningen utan att tvätta händerna emellan. Kanske att det i denne personens ögon inte är viktigt då den ”bara” lämnar och hämtar ett barn. Men det som den inte tänker på är att dennes händer kommer i kontakt med handtag och lås däremellan. Nästa person som tar på dessa saker har då baskiluskerna på sina händer. Och så är snurran igång… Dessutom borde det upplysas om hygien och smittspridning mycket bättre, både bland personal och föräldrar, och det borde finnas en väl utarbetad åtgärd vid smittsamma epidemier.

Nej, det finns mycket att önska vad gäller hygienrutinerna på, åtminstone pojkarnas, förskola. Det kan verka extremt att behöva vara ”kliniskt” rent och petigt med detaljer, men det krävs så lite för att spridningen ska vara igång och det drabbar oss alla på ett eller annat sätt. Barn som vuxna, föräldrar som personal.

Sen finns det ju ”enkla” åtgärder också för att minska smittspridningen och det är att vara utomhus mer, ha mindre barngrupper, inget lånande av personal mellan avdelningarna när det härjar sjukdomar – och att inte ta barn från en ”smittad” avdelning till en ”frisk” avdelning.

Pojkarnas avdelningen är nu ”frisk”, däremot härjar fortfarande magsjuka på den andra småbarnsavdelningen. När jag kom och hämtade barnen i onsdags så var det bara dom kvar på avdelningen. På den andra avdelningen var det bara ett barn kvar. Det vet jag genom att det barnet med dennes pedagog kom för att leka med mina barn just när jag hämtade dom. Visst är det jättetrist för det ensamma barnet att vara ensam på en avdelning utan att ha några att leka med, men varför ta in det barnet på en avdelning som precis blivit friskförklarad och riskera att smittan kommer in där igen?!

Vem vet… hade jag inte hämtat mina barn just när jag gjorde så kanske jag hade vabbat idag igen?

 

Kommentera