Jo, jag vet att jag gnäller rätt mycket över skrikande, missnöjda barn som inte vill sova om nätterna. Men en sak har jag aldrig gnällt över… att inte ha avlastning från pappan. Det var ju helt och hållet mitt val att behålla trollungarna och från dag 1 har jag varit inställd på att vara ensam med barnen. De få gånger jag får avlastning en halvtimme här och där av någon släkting för att få handla eller åka på något ärende, är jag enormt tacksam. Men jag har bara bett om barnvakt 2 gånger – 4 gånger om man räknar de gånger jag åkt och handlat lite när syrran varit här och hälsat på. Första gången jag bad om barnvakt var när jag skulle hämta syrran på tåget i mellandagarna och andra gången var i helgen då jag behövde hämta ut lite paket som kommit och jag helst inte ville dra med pojkarna som varit lite snoriga och nysiga ett tag.
Det finns alltid dom som har det värre, så varför ska vi människor alltid klaga över vår situation egentligen? Tänker jag efter har jag det ändå rätt bra. Även om jag är ensam med barnen, ibland inte har haft tid att duscha på flera dagar eller ätit förrän sena kvällen och knappt fått sova nåt om nätterna, så kunde jag ju lika gärna ha haft kolikbarn med öroninflammation och influensa.
Och tänk på Octomom som, ensamstående via IVF, fick åttlingar!! Då hade hon 6 barn sedan tidigare också! 😮 Alla hade hon fått via IVF och det fanns varken någon biopappa eller bonuspappa att kringgå. Nu har hon säkert fått massa avlastning via den amerikanska staten och fått massa saker skänkta från olika babyföretag. Men ändå! Tänk dig att försöka skaffa barnvakt för 14 knoddar! Vem har lust till det, liksom??
Så, som sagt… det finns alltid dom som har det värre!
Mina troll har ju varit inne i en hemsk nattperiod med vaknande och gnällande minst en gång i timmen. *Peppar, peppar, ta i trä*, de senaste 3 nätterna har dom sovit mer och mer och inatt sov dom båda nästan hela natten från kl 21! Dom vaknade 2 gånger var. Kevin ville ha mat och Damien… ja, jag vet inte vad han ville för att han tog bara två slurkar och somnade om igen 🙂
Om det har ett samband eller inte ska jag låta vara osagt, men de första två nätterna vaknades det var 2-3 timme och vid 4 tiden så fick Damien lägga sig sked med mig under mitt täcke. I natt sov Damien hela natten under mitt täcke, och han har ju sovit som en stock, men undantag för de två gånger han då vaknat till. Jag har även sövt dom de senaste 3 nätterna. Tidigare har jag lagt dom och gått därifrån när dom blivit tysta och kommit till ro och så har dom fått somna in själva. Oftast med mig i rummet, men inte bredvid. Dessa nätter jag legat och varit snuttefilt tills att dom somnat.
Damien har använt mig som snutte ett tag medan Kevin nyligen börjat. Det ska klämmas och kännas på mina händer och ansikte när det ska sovas. Damien har mer behov att detta än Kevin, som oftast nöjer sig att gosa med sin egen snutte. Det är mer sällan den duger för Damien.
Jag såg att nya Vi Föräldrar har en artikel om just detta… att barnet använder en som snuttefilt. Det ska bli spännande att läsa 🙂
Jag hade tänkt att skriva några rader om pappan också, men nu har trollisarna börjat vakna till liv, så det får jag ta i morgondagens inlägg 🙂
Jag avslutar istället med en bild åt grabbarnas faster…
