Zzzzz…

Det var ju ett tag sen jag började ställa om dygnen och började kliva upp runt 3-4 på morgonen. De senaste två veckorna har jag lyckats skjuta tillbaka sova-tiden något och jag har istället klivit upp runt 5. Men i morse var man uppe före tuppen igen och det var kolsvart ute…

Kanske för att jag igår inte tog någon power-nap på dagen, vilket jag normalt sett brukar göra? Istället var jag – hör och häpna – och träffade barnens pappa!! 😮

Han hade skickat ett mail och ville träffas. Han hade råkat ut får något väldigt dystert privat och behövde min hjälp. Då kan ni ju tänka er hur desperat han måste ha varit när han ville ha min hjälp! Jag tycker så fruktansvärt synd om honom. Det verkar som att hans tråkigheter aldrig tar slut utan det bara kommer nya hela tiden. Och jag är ju en stor del av dessa tråkigheter också, men hur det än förhåller sig så måste jag tänka på mig själv i den här situationen. Jag måste göra det jag själv känner blir minst fel för mig, för oavsett vad så måste jag ju leva med mig själv resten av livet. Då kan jag bara inte ta ett sådant stort livsavgörande beslut i enlighet med hans vilja, som jag med största sannolikhet sedan skulle ångra och tvingas leva med.

Nej. Det beslut jag tagit känns mer och mer rätt för varje dag och även om det både är nervöst och oroande så är det även spännande och glädjande.

Något annat roligt är att jag har fått kontakt med en tjej i, nästan exakt samma situation som mig. Hon är ensamstående och har inga barn sedan tidigare och har valt att behålla de tvillingar hon bär på som även dom kom till av ett ”Ooops”. Hon ligger cirka 3 veckor före mig i graviditeten så det vore helt underbart om vi lyckas hålla kontakten och kunna utbyta erfarenheter och upplevelser med varandra. Vi är ju två som verkligen skulle kunna förstå vad den andra går igenom. Familj, släkt, vänner och vårdpersonal i all ära. Men det är alltid svårt att sätta sig in i en annan situation om man inte upplevt den själv.

Visst har min syster upplevt en liknande situation, men då med ett barn, så hon förstår mig rätt bra. Men det är ju ändå något speciellt med tvillingar, både graviditeten och allt som kommer efter den.

Jag håller nu även på att flytta bloggen för att förbereda en offentlig publicering av den. Varför jag bytt adress handlar väl mest om att jag inte känner att jag vill ha den på min privata domän och jag har även lite framtidsidéer som skulle passa sig mycket bättre om allt låg på en egen domän, vilket det då nu gör 🙂

Den nya adressen är: http://tvillingforalder.se

Kommentera