48 timmar

Årets sista dag och nyårsafton. Och här sitter vi instängda med hosta, feber och ögoninflammation. De två sistnämnda är det dock bara Damien som har. Ändå är det Kevin som gnäller mest och högst och jag håller på att bli tokig. Det finns, till synes, ingen anledning till varför han gnäller 90% av tiden – dag som natt! Så vad är felet?! Vad kan jag göra för att slippa höra detta evinnerliga grinande som låter precis som en jagad griskulting?

Vi är nu inne på dag 5 av detta, och mitt tålamod är verkligen på botten. Om jag ändå kunde få lite nattsömn för att ta igen mig. Men näe… Ingen av dom vill sova i sina sängar nu, vilket gör att dom bråkar och skriker nätters igenom. Dels för att få ”bästa” platsen i sängen, bredvid mamma, och dels för att dom sparkar, slår och knuffar varandra i sömnen. Att ha dom på var sin sida av mig går inte. Dom snurrar runt i sängen och då skulle nån trilla ur, så jag får ligga på några decimeter på ena kanten och ha ett ihoprullat täcke på andra kanten, och barnen däremellan.

Jag har försökt att gå och lägga mig i soffan, men då vaknar Damien och kommer hysteriskt springande gråtandes och letar efter mig.

Suck! Måtte detta vara över snart innan jag säljer barnen på blocket.

Det var inte länge sen jag och Damien låg i vinterkräksjuka och nu är det många som ligger och tömmer maginnehållet. Det har fått mig att fundera… Man ska ju vara hemma 48 timmar från att någon i familjen sist kräks. Det är ju vad som gäller på dagis i alla fall, men så vitt jag vet så finns inte dessa regler på en arbetsplats. Det innebär ju då att familjemedlemmar till kräkare är på sitt jobb och att folk börjar jobba så fort dom känner sig bättre, vilket oftast blir före de 48 timmarna. Jag kräktes ju sista gången mitt på en dag och hade alltså kunnat gå på jobbet dagen efter.

Men det jag ville komma fram till är att dagis isoleringstid är rätt värdelös då resten av samhället inte har denna ”frisktid”. Så personen i kassan på Ica, min frisör, personalen på leklandet, lastbilschauffören som levererar skollunchen, eller min arbetskollega kan ju lika gärna föra smittan vidare om denne har sjuka familjemedlemmar hemma eller gått tillbaka till jobbet för tidigt.

Varje dag kommer man i kontakt med massor av människor och vad vet jag om deras sjukdomshistoria?

Visst, på dagis är barnen i nära lek med varandra och jag förstår varför isoleringstider finns. Min poäng är dock att det är rätt ogjort då hela samhället är en enda stor baskilusk.

2 thoughts on “48 timmar

  1. ”Värdelös” för föräldrar ja, men inte för barnen. Jag ser ju dock inte så många tvååringar som blir nyst i ansiktet av kassörskan, äter från kollegans lunchtallrik eller tar frisörens napp och stoppar i sin egen mun 😉 De är så extremt uppi varandra och 13-15 barn på tre personal (2 personal majoriteten av dagen), ja kollen på sådant blir därefter.

    Det är ganska liten risk för barnen att bli smittade av kassören på Ica, däremot av kompisen på förskolan. Karensen gör därför att kanske fem barn blir sjuka istället för 13 (plus all personal, vilket leder till vikarier som kanske inte är kända, jag har flera gånger smittats av barnen)

    Man får vara noga själv med handtvätt och att aldrig stoppa fingrarna i mun eller ögon utan att tvätta före, då är man skyddad mot en hel del. Dock kommer det alltid finnas risker, ta bara han som dog pga kräksjukan här i stan för att han åt pizzasallad gjord av en frisk person med sjuka barn hemma.

    1. Jag menar inte att det är dåligt att ha denna tid, utan att det borde vara samma i arbetslivet, eller för vuxna över huvud taget.
      När jag var på ICA förra veckan slog det mig hur mycket man kommer i kontakt med baskilusker bara där… Kundvagnen, prisläsaren, en förpackning man tar upp för att kolla innehållsförteckningen på, folk som kommer fram och ska prata och kommentera tvillingarna (och gärna vill klappa på dom också!), pennan man undertecknar med för att kvittera ut ett paket, pinkodsläsaren… Det finns massor med saker man rör vid och det räcker med att någon har nyst på saken eller tagit på den med smittade händer och så har det vandrat vidare. Och då är det bara några minuter på ICA. På en dag är det ju jättemycket man kommer i kontakt med.
      Och som mig som förälder så smittar ju jag mina barn när jag är hos frissan som nyser eller hostar på mig, när en arbetskollega går till jobbet och inte är fullt frisk eller har sjuka familjemedlemmar etc.

Lämna ett svar