Barn i affärer

Har du någon gång varit i en affär så har du säkert också hört och sett barn där. Dom skriker, springer omkring, jagas, lägger sig på golvet och är allmänt irriterande. Tanken ”men få tyst på ungjäkeln” har säkert slagit dig. Jag vet att jag tänkt den flera gånger, både innan jag fick barn och efter. Men det är ju lättare sagt än gjort. För det mesta i alla fall. För visst finns det föräldrar som låter sina barn hållas utan en tillstymmelse till försök att få barnet under kontroll eller dämpa ljudnivån. Bara förra veckan blev jag påkörd på hälen av ett barn i 6-7 års åldern som körde racing med en kundvagn inne på ICA medan mamman bara såg på och inte verkade bry sig det minsta. Trots att hon såg vad som hände så fick jag inte ens en beklagande blick, ännu mindre en ursäkt.

Nu har ju inte jag gudabarn som gör som jag säger. Absolut inte! Jag vet att mina barn är små monster när dom sätter den sidan till och dom kan nog till och med få slottsvakterna på Buckingham Palace att tappa tålamodet. Men nog sjutton gör jag vad som står i min makt för att hålla dom små trollen så lugna och beskedliga jag kan när man är på offentliga platser som inte är direkt avsedda för barn.

Än så länge så lyckas jag hålla dom kvar i kundvagnen som dom står i medan jag handlar och dom är hyffsat tysta hela shoppingturen då jag försöker se till att handla när dom är mätta och utvilade. När dom börjar få myror i brallan så beger jag mig till fruktavdelningen och sticker till dom varsin gratisbanan – då håller dom sig lugna ett tag.

Men innan jag vet ordet av så kommer dom inte längre att kunna (vilja) stå snällt i kundvagnen. Jag kommer heller inte att kunna hålla dom ifrån glass och godis hur länge som helst. Så även jag kommer att ”drabbas” av dessa irriterande små människor som löper amok i affärer.

Jag läste en otroligt rolig och igenkännande artikel i Amelia om just detta… 7 arter av av barn i butik.