Bjussa

Jag läste en artikel i Aftonbladet häromdagen som handlade om att man ska ta hänsyn till, mindre lyckligt lottade, barn.

Jag är absolut inte rik, men jag kan ge mina barn det dom behöver. Kläder, mat, tak över huvudet, presenter och kalas när dom fyller år, vi kan äta på Mc Donalds och mysa med godis på lördagar och dom kommer även få utöva hobbys. För mig handlar det om prioritering av mina inkomster och utgifter, men jag vet också att det finns familjer som inte ens har möjligheten att prioritera utan lever på statliga medel. Det är då dessa barn som artikeln refererar till.

Jag har helt klart möjlighet och viljan att bjuda mina barns kompisar på kalas, glass, mat, övernattningsmys etc någongång emellanåt. Men… Jag tycker heller inte att man ska det egna beslutet att bjuda andras barn på diverse saker.

Jag skulle ju inte bli så glad om någon annans förälder tagit det beslutet utan att fråga mig och så kommer barnen hem proppmätta av gotta när vi ska äta!

Jag ser det hända, mer eller mindre, dagligen här ute på gården. Barn som fått med sig gotta ut i lekparken och bjuder ”laget” runt. Även min systerdotter har kommit in för att äta när hon varit på besök, och bara ätit några tuggor för att hon fått snask ute i lekparken. Detta oavsett om det varit en onsdag eller en lördag.

Det är väl egentligen inte hela världen att dom ersatt en måltid med gotta, men värre är ju om barnet är satt på någon diet (för låt oss vara ärliga, det finns många överviktiga barn idag som av hälsoskäl faktiskt behöver sättas på diet), eller ännu värre är allergisk mot något. Det är ju svårt för barn att avgöra om man kan äta en viss sak eller inte! Ofta vet ju lite större barn att dom har en allergi och inte får äta exempelvis nötter, men tänk dig själv det samtalet mellan två barn över en bulle… Inte så lätt för dom att förstå att det faktiskt kan finnas nötter i bullen även om det inte syns.

I igår när det var kalas här så var det en kompis till min systerdotter som ville bara med på kalaset. Hade jag haft plats hade hon självklart fått vara med efter att jag fått pratat med hennes mamma, men nu hade jag redan mer gäster än sittplatser, så jag blev tvungen att säga ifrån.

Den flickan såg ut att vara en av de mindre lyckligt lottade och jag tyckte så synd om henne. Så i ett svagt ögonblick lovade jag flickorna kalaspick-nick efter att gästerna gått hem.

Jag gjorde alltså precis mot mina egna principer! Men flickans ansiktsuttryck när hon såg tårtbiten på papptallriken och festisen som jag också sträckte fram… Det var ovärderligt. Den taniga lilla flickan med rufsigt hår sken upp som en sol och man kunde tro att hon aldrig sett en tårtbit förut.
Jag frågade förståss flickan först om hon var allergisk mot någonting, men det sa hon att hon inte var.

Efter middagen senare på kvällen kom flickan och knackade på igen så jag antar att hon inte hade nån allergi, tack och lov.

Men, trots att jag gjorde vad jag gjorde av vänlighet och omtanke, så tycker jag att jag handlade fel. Jag borde såklart ha ringt till flickans mamma först och frågat om det var okej att bjuda flickan på fika.

Jag inser att jag kommer att göra många misstag som förälder och jag ber er andra föräldrar om ursäkt i förskott. Men för att se det positiva i det hela… Jag brukar sällan göra samma misstag två gånger 😉

Lämna ett svar