Egen säng

Vid årsskiftet så skrev jag om att jag tagit bort ena sidan på Damiens spjälsäng, i förhoppning om att han skulle vilja sova i sin egen säng igen.

Dryga 2 månader senare så hände det äntligen! Dock med syrrans hjälp. Tack vare hennes besök i helgen så kunde vardera barn nattas för sig. Syrran tog Damien två nätter och då gick det minsann att sova i sin egen säng. Hyffsat i alla fall.

Efter att syrran åkt hem i söndags så försökte jag mig på att natta båda barnen i sina respektive sängar. Det blev lite protester från båda. Kevin hade ju fått sova bredvid mig i flera nätter och var inte ett dugg sugen att lägga sig själv i en tråkig spjälsäng och Damien som är värsta mammagrisen och absolut inte vill somna själv skrek och gnällde. Jag fick halvligga in i hans spjälsäng och till slut somnade han äntligen. Kevin lugnade ner sig efter ett tag och somnade i sin säng han också.

Framåt tidiga morgontimmarna så vaknade Kevin så för att han inte skulle väcka Damien så bar jag in honom i min säng i förhoppning att han skulle somna om. Men icke sa nicke! Damien, däremot, fick jag väcka klockan 7 för att byta blöja och ta på kläder för att bege oss till dagis. Det har nog aldrig hänt förut!

Men efter den natten så har det bara blivit sämre 🙁

Kevin ska, vid nattning, ligga och trängas med Damien i hans säng. Det bökas och stökas och sparkas och bråkas. Det tar runt en halvtimme innan dom strulat färdigt och ligger still. Sen återstår 30-40 minuter av blickstilla nattning. Rör jag på mig så flyger Damien upp och sätter sig för att kolla så att jag är kvar.
När dom äntligen somnat så kan jag smyga ut och låta dom somna till ordentligt. Sen får jag gå tillbaka in och lyfta över Kevin i hans säng, för annars ramlar han ur då han snurrar runt som en elvisp när han sover. Runt 22-23 tiden vaknar Kevin och gnäller. Oftast för att han tappat nappen och letar febrilt. Ibland hittar han den, ibland får jag hjälpa till att leta. Man skulle ju kunna tro att det går lika bra med en annan, lik dan, napp men det gör det inte. Han har fyra nappar i sin säng men de övriga tre leker han bara med och stoppar in mellan sängen och väggen.
Nattpasset är tyvärr inte slut där. Innan klockan blivit 05 så har båda hamnat i min säng. Natten som var så sövde jag om Damien 2 gånger i sin egen säng men tredje gången klamrade han sig fast runt min hals och vägrade ens lägga sig ner, så det var ju bara att ta med sig elementet in i min säng. Kevin vaknade, som vanligt, runt 04-05 med ett skrik och fick komma in i min säng han också. Sen var bråket mellan bröderna igång fram till klockan 06 då vi klev upp.

Å ena sidan är det skönt att ha en spjälsäng med alla fyra sidor då man liksom vet vart man har barnet och det inte kan ta sig nånstans. Inte heller finns det risk att barnet ramlar ur sängen när det sover eller knallar iväg när det ska sova. Men det verkar som att Kevin också vill bli av med sin ena sida. Även fast han blir grinig och gnällig över att Damien sparkas och tar utrymme när dom ska sova, så vill han ligga i den sängen. Och på dagarna älskar Kevin att krypa upp i Damiens säng med en bok eller sju och sätta sig och mysa och läsa.
Det hade varit perfekt om man haft en spjälsäng med skenor eller nåt till ena långsidan så att det gick enkelt att ta bort och sätta dit.

Tänk vilken dröm den dagen när pojkarna äntligen somnar utan tjafs och sover hela nätter. Jag kommer ju bli som en helt ny människa 😀