Både jag och barnen är ju rätt bortskämda med att åka bil överallt, så dom har aldrig åkt kollektivt. Inte förrän förra torsdagen vill säga.
När jag hämtade barnen från dagis så blev jag informerad om att hela avdelningen tog bussen och åkte in till stan under dagen. Jag var rätt i chockad över det. Det kanske låter väldigt löjligt för dig och kanske är vardagsmat, men för mig blev det en chock. Dom tog mina barn på sin första busstur och åkte in till ett trafikerat centrum, utan att ens informera mig, eller någon annan förälder, att dom skulle åka iväg med barnen.
På vissa förskolor så får man skriva på en blankett vid varje terminstart för att godkänna liknande utflykter, men det enda jag har skrivit under är ett godkännande om bildpublicering.
Så ja, jag blev minst sagt rätt chockad över att dom kan åka iväg med mina barn utan min vetskap. Jag har absolut inget emot att dom gör utflykter och dom har gjort en del utflykter på gångavstånd från förskolan, men just det att dom inte ens meddelat att dom ska åka iväg med buss gillar jag inte. Om något oförutsett händer eller om jag får sluta tidigare på jobbet så vill jag ju veta vart mina barn håller hus. Ta exempelvis denna vecka då det är tandläkarbesök för barnen. Det kan ju hända att personalen glömmer att skriva ner det då dom ibland är ute när jag hämtar och det inte alltid är ordinarie personal när man lämnar, och så åker jag för att hämta barnen… och så är dom 1 mil bort åt helt fel riktning! Inte sjutton tar dom kostnaden för det uteblivna tandläkarbesöket inte. Bara som ett exempel…
Hur som haver…
I lördags tog jag och Emma barnen och åkte buss in till stan. Jag tyckte det vore trevligare att åka gemensamt in än att träffas där. Vad dyrt det är att åka buss, föressten! 24 spänn enkel resa – och så vill dom att man ska åka kommunalt! 😮
Damien, som alltid har myror i baken, var det svårt att få att stå still i väntan på bussen. Han hoppade, klättrade, hängde, sprang runt, rullade sig på backen och retades med dom andra barnen för att få igång bus. Att sitta still på bussen var inte det lättaste det heller. Båda grabbarna ålade sig, hoppade upp och ner ur stolarna och tryckte på stoppknappen! Det spelar ingen roll hur mycket man säger åt, höjer rösten eller hotar med att kliva av. Det spelar heller ingen roll att Emma säger till. Det går in genom ena örat och ut genom det andra.
Och på det här myror-i-brallan humöret var barnen på resten av dagen. Röra allt, klättra på allt, skrika och springa omkring. Dom drar igång Leo & Molly också i deras hyss (eller Damiens hyss då det är han som är den drivande makten i det hela 😛 ) så det är inte det lättaste att försöka göra några aktiviteter som inte innebär fri lek.
Efter att ha tittat i lite affärer, inklusive leksaksaffär och djuraffär, så tog vi en fika innan vi avslutade på biblioteket. Fast det var inte böckerna som var skoj utan utklädningsgrejerna och sjörövarskeppet. Bibliotek är väl inte det lämpligaste stället för mina stojiga och gapiga troll, men nu har vi gjort ett försök med det i alla fall 🙂
Hotar du med att kliva av, så kliver du inte av – ja då blir det ju självklart att man inte behöver lyssna för det är ju bara tomma hot.
Angående förskolan tycker jag du ser väl mycket problem. Tandläkarbesök kommunicerar man ju om i förtid. Var glad att de gör något istället.