En helt vanlig dag

Häromdagen så skrev jag ett inlägg om hur underbar denna tid är, men det är klart att allt har sina baksidor och nu tänkte jag berätta om hur en dag i vårt liv ser ut.

Grabbarna väcker mig via babymonitorn vid 5-5.30 med ett konstant gnällande. När jag kommer in i barnrummet skiner dom upp som små solar så det är svårt att fortsätta vara irriterad över att dom alltid måste vakna så jäkla tidigt! Jag tar upp dom, byter blöja och sätter dom sedan på filten i vardagsrummet där dom har sina leksaker. Där sitter dom sedan och leker en stund medan jag gör kaffe, diskar flaskor, klär på mig och gör en omgång med välling. Runt 6.30 lägger jag pojkarna igen med varsin vällingflaska. Då somnar dom oftast om en stund och jag tar mig kaffe och sätter mig framför datorn och kollar igenom mail och facebook. Att försöka somna om när man varit vaken i en timme eller så är totalt omöjligt, så att ens försöka är slöseri med tid.

Pojkarna sover 1-1,5 timme och samma procedur upprepas därefter igen… jag tar upp dom och byter blöja, som denna gång är fylld med en brun sörja, och sätter dom på sin filt. Sedan är det turbofart på grabbarna som kryper omkring och precis överallt och Damien, som nyss lärt sig ställa sig upp, klättrar på allt han kan. Ja, även sånt som är mindre lämpat att klättra på ska han ändå försöka ställa sig mot. Dom drar ut leksakerna över hela vardagsrummet, mitt sovrum, hallen och en del hamnar även i köket. Mina skor är också jätteintressanta och dom dras också fram och dräller i hela hallen. Det är ett evigt plockande på saker för att kunna hålla nån ordning över huvud taget.
”Låt det ligga” kanske du tänker nu. Jo, det skulle jag visserligen kunna göra, men då går jag och trampar och snubblar på allt, och det har jag ingen lust med. Speciellt inte då jag oftast får bära småbarn fram och tillbaka runt hela lägenheten då dom krypit iväg nånstans där dom inte bör vara.

Kablar och sladdar är en annan favorit. Även fast jag barnsäkrat eluttagen som dom kan komma åt, så vill jag ändå inte att dom ska leka med kablarna. Jag ljuger nog inte om jag får bära bort dom från kablarna i hallen säkert 10 gånger per dag för att dom ska dit och dra i dom. Och det händer även titt som tätt att dom drar ut någon sladd, vilket jag upptäcker när internet helt plötsligt slutat fungera.

Blommor har börjat blivit intressant också. Eller det är mest jorden dom vill åt och rätt vad det är så har nån av dom stuckit iväg till en kruka och börjat gräva i jorden.

Min sminkväska, toalettpappersrullar och tvättmaskinen är också något som är roligt att ägna sig åt. Har jag tvättmaskinen igång och dörren till badrummet öppet så tar det inte lång stund innan Damien stuckit in dit med Kevin hack i häl. För så är det för det mesta. Damien tar mål i sikte och Kevin följer troget sin bror.

Men så har vi dom här dagarna när Kevin är otröstligt och bara vill vara i mitt knä eller bäras omkring av mig. Fast när han väl är hos mig så vill han ner och leka med Damien. Sätter jag ner honom blir det storgrin igen. Något tröttsamt beteende! Att gå på toaletten är inte ens att tänka på utan att Kevin börjar gnälla, gråta och krypa efter. Även om jag sätter honom på golvet framför mig så är det grin och han vill komma upp.

Dom gångerna dom sitter snällt på sin filt och leker så brukar jag ta tillfället i akt och sätta mig framför datorn och jobba eller blogga. Men det tar oftast inte lång stund förrän någon av dom har upptäckt mig och kryper in till sovrummet där jag sitter och då följer nästa efter. Pärmar och papper blir utspridda över hela golvet och nätverkskabeln ska det dras i. Så måste man klänga lite på mamma också och dra lite i den stora växten som står på golvet.

När jag sitter i soffan bredvid dom i vardagsrummet så blir Damien lite mer styv i korken. Han ska väl förståss visa mamma hur duktig han är 🙂 Då är han ännu vildare med sitt klättrande överallt och då gärna på saker som inte är så stadiga som en pall som används som piedestal, gåstolen, hoppgungan och så använder han gärna brorsan som pall! Då blir det skrik på Kevin såklart.

När klockan blir runt 8.30 får dom morgongröten. Vissa dagar går det bättre med matningen än andra. Idag var en bra dag då dom åt upp allt utan att spotta ut, slå på skeden och flaxa med armarna. Men det blev tröttgnäll på Kevin innan dom ätit upp så efter gröten la jag dom i sängen på en gång idag. Det brukar jag inte jag göra förrän runt en timme senare, då dom sover förmiddag. Dock sov dom inte mer än 10 minuter, men tillräckligt mycket för att dagen skulle bli förskjuten med en timme. Förmiddagsluren blev idag inte förrän 10.30 och dom brukar sova runt en timme.

Vid 11 tiden är det dags för lunch. Fast idag blir det ju inte förrän vid 11.30-12. Det här målet är inte lika lätt att få i pojkarna. Speciellt inte Damien som ska flaxa, hålla i skeden och är extremt kräsen på mat. Det han gillar att äta kan jag nog räkna på en hand. Men det ger ju inte speciellt mycket näring så jag trugar och trugar och Damien krånglar och krånglar. Kevin har också börjat krångla lite vid matbordet. Äter, det gör han, men han ska vrida och vända på sig hela tiden och kolla på allt annat runt omkring, så det blir väldigt svårt att pricka rätt med skeden. Skulle han ha huvudet vänt mot mig och gapar så vänder han bort huvudet så fort skeden åkt i munnen, vilket gör att hälften hamnar utanför. Det är inte det att han inte vill ha maten, utan han vill titta på någon han tycker är mer intressant än mammas nylle.

Ska vi iväg nånstans är 12 den tiden som normalt sett passar bäst. Men det är ändå ingen picknick att komma iväg, trots att dom är mätta i magen. Efter maten sätter jag dom, i vanlig ordning, på sin lekfilt medan jag plockar undan det värsta efter maten. Ska vi iväg så finns det inte tid att diska och torka speciellt bra, för pojkarna blir nämligen tröttgriniga efter maten, så ju snabbare jag får på dom kläderna och ner i vagnen, desto smidigare går det. Här är babblarna oftast till stor hjälp. Jag sätter surfplattan framför pojkarna medan jag klär på dom en och en och låter den sedan vara igång medan jag fixar med vagn, skötväska och allt annat för att komma iväg. Väl i bilen eller vagnen brukar dom somna till en stund. Är vi hemma blir det istället dagens sista tuppis i spjälsängarna.

Runt 14 tiden är det dags för mat igen. Fick dom ”riktig” mat till lunch så blir det plockmat eller liknande till middag eller vice versa. På rullande fot är det smidigast att ha välling, klämmisar, mellisförpackning eller yoghurt med sig. Men ska man hem till någon är det oftast hugget som stucket.

Var tredje dag eller så brukar det bli bad för pojkarna runt 16 tiden. Då sitter båda i badkaret och roar sig själva med lite leksaker. Fast senaste badningen gick sisådär då Damien hela tiden skulle ställa sig upp! Att tvätta håret går förvånansvärt bra. Jag har en vattenkanna för barn som jag blöter håret med, sen gnuggar jag in lite Libero Washmousse och sköljer sedan ur med samma kanna. Det blir lite överraskade miner, men några sekunder senare leker dom för fullt igen. 🙂

Så kommer då det gyllene klockslaget… 17:00. Med varsin vällingflaska lägger jag pojkarna i sina sängar, sätter på CDn med vaggvisor och drar ner rullgardinen. En bra dag är dom så pass trötta båda två att dom slocknar direkt. De senaste dagarna har dock Kevin varit väldigt gnällig vid läggdags och det har tagit över en timme med gnäll, omstoppande och nappistoppande innan han äntligen somnat han också.

Sen är det ”me-time”. Jag är så totalt färdigt vid det här laget, så att det enda jag orkar fixa med är att plocka undan alla leksaker för femtioelfte gången samma dag och hälla vatten i nappflaskorna så att dom står redo tills nästa matning. Sen slänger jag mig raklång på sängen med fjärrkontrollen i högsta hugg och några mackor att knapra på. Ibland orkar jag faktiskt vara vaken ända till klockan 21, men för det mesta har jag slocknat innan dagens reprisavsnitt av The big bang theory är slut.

Men du ska inte tro att dygnet slutar där… nej, 2-3 gånger varje natt blir jag väckt av en något litet troll som antingen vill ha mat, napp eller komma och lägga sig hos mamma.

mammasangmys

Lämna ett svar