Av en slump upptäckte jag något som jag numer tillämpar i barnuppfostran. Säga vad man vill om saken, men det fungerar 🙂
Du som har hund har säkert någon klickpryl för att lära hunden olika trick. Jag har istället en hundleksak för att lära barnen ajjabaja 😀
Grabbarna fick då denna tuggleksak för hundar som piper när man klämmer på den. Det var en kompis till barnens farmor som gav den i present. Grabbarna älskar den! Förutom när den låter. Speciellt när man trycker hårt, då det blir ett skrikande ljud.
En dag när jag satt på golvet och lekte med pojkarna och grisen så råkade jag trycka lite för hårt, och då blev det fart på pojkarna! Dom stannade upp i sina rörelser och kröp fort iväg åt var sitt håll.
Aha! Tänkte jag… Jag testade min teori och hade grisen inom räckhåll när jag senare satt i soffan och tittade på dom små när dom lekte. När Kevin förde handen mot eluttaget som jag oändligt många gånger försökt få honom att låta bli, så tryckte jag hårt på grisen så den skrek rakt ut. Som jag anat så hoppade Kevin till och drog tillbaka handen. Efter några sekunder försökte han igen. Han tittade mot mig samtidigt som han sakta förde handen mot eluttaget.
– Ajjabaja, då kommer grisen! Sa jag, och i samma stund han nuddade vid eluttaget så klämde jag till på grisen igen.
Kevin drog åt sig handen och kröp därifrån. Kanon! Han verkade fatta vinken.
Det här var då runt 2-3 månader sen och jag har klämt på grisen ett antal gånger efter det för att lära pojkarna vad man inte ska röra. Och faktiskt… Det har fungerat. Idag behöver jag oftast bara säga ”ajjabaja, då kommer grisen”, så drar dom sig undan det stundande hysset.
Vid 12 månader kan båda säga samma ord, som både dom och jag vet vad det betyder…
”Gisen”
Hahaha.