Varje kväll innan läggdags så städas alla saker undan, precis som det gjorts flera gånger tidigare under dagen. Pojkarna hjälper oftast till att lägga sina saker i lådorna där dom ska vara, men det brukar leda till att dom hittar något annat spännande i lådan så en sak läggs i medan två tas ur. Det är ett evigt plockande på alla deras saker och ibland har jag god lust att ta fram en sopsäck och lägga allt i och aldrig mer ta fram. Men skulle jag göra det så lär dom väl hitta andra saker att leka med… mammas saker.
Det räcker med att dom redan nu hittar nya hyss hela tiden att roa sig med.
Blomjorden är kanonrolig att leka med. Det kan man gräva i med spade och bära till vardagsrumsbordet och ”laga mat” med.
Mammas böcker är roliga att riva i och högtalaren är ännu mer skoj att plocka isär. Hinderbanan fram till bokhyllan dras snabbt bort…
När vi vaknar på morgonen så får grabbarna välling framför TVn medan mamma gör sig iordning. Redan efter 5 minuter så ser mitt städade vardagsrum ut som om en orkan dragit fram där. Leksakslådorna vänds upp och ner och sprids ut över hela rummet. Innan man åker iväg till jobb och dagis så finns ingen tid att plocka undan, så detta kommer man hem till varje dag. Superkul! Eller inte…
Skulle man, mot all förmodan, ha tid att plocka ihop alla sakerna innan avfärd så kan man ge sig sjutton på dom vält ut allt igen medan man gått ner med vagn, eller första barnet, nerför trappen.
Har alla småbarnsföräldrar det så här? Eller är det bara tvillingföräldrar som drabbas av ett demolition team? Eller är det kanske dessa två små troll som är extremt påhittiga av sig?