Båda grabbarna tultar omkring rätt bra nu. Damien småspringer till och med! Kevin tar det lilla lugna när han går och har en enormt rolig gångstil där han kör lite ryckande dansstil. Har du sett Chandler i TV serien Vänner när han ”segerdansar” så förstår du vad jag menar. Kevin rycker lite med axlarna upp och ner samtidigt som armar och händer rullas runt och viftas på.
Nu får dom verkligen ut något av att vara på lekland. Och på ett sånt var vi igår, för andra gången denna vecka! (Hm.. det lär bli dyrt det här för mamma kan jag en känsla av 😛 ) Glada grabbar, redo för bus…
Det är så skönt att kunna ställa dom i den stora ”hagen” med bollhav, klätterställningar, rutchkanor och leksaker och så knallar dom omkring där inne och utforskar. Visst, ibland får man hejda dom från att kasta sig ner för stora rutchkanan, men annars är dom jätteduktiga på att leka omkring där inne. Damien har till och med lärt sig att man ska backa ner från höga höjder så honom behöver jag inte hålla så mycket koll på när han klättrar omkring.
Dom är inte ett dugg blyga heller, och det är ju verkligen kanon! Man ser andra barn som grinar och springer till mamma eller pappa så fort någon ens tittar åt deras håll, och andra barn som blir helt hysteriska om någon annat barn kommer och leker med den saken som den själv leker med. Mina grabbar bryr sig knappt om någon annan snor grejen som dom leker med, utan knallar iväg och leker med något annat. Dom stjäl inte så mycket leksaker av andra heller, men vill gärna leka med andra barn och då även det som barnet i fråga leker med.
Det var en äldre tjej, gissningsvis runt 4, som kom och snodde dockvagnen som Damien drog omkring på. Damien sa inget men höll kvar i vagnen så att dom båda kunde dra omkring på den. Tjejen blev helt hysterisk och stod och skakade i vagnen och bara skulle ha den för sig själv. Pappan stod en meter ifrån henne och bara tittade och tyckte förmodligen att Damien skulle gått därifrån. Men eftersom att han hade leksaken först, och inte heller blev arg eller ledsen, så lät jag honom stå kvar där med vagnen. Till slut ledsnade han av sig själv och gick därifrån. Men den där flickan var verkligen inte gjort för det här stället. Vid flera tillfällen snodde hon andras saker och hon skrek och grinade á la tjurighet mest hela tiden när hon var där inne. Även om ingen ens var i närheten av henne. Hade det varit mitt barn så hade jag tagit barnet därifrån. Hon hade ju varken skoj eller gjorde livet något skoj för någon annat barn där inne heller. Dessutom var hon ju lite för stor för att ens vara i den här hagen, som är för barn upp till 3 år. Alla andra barn där inne var ju tultande småttingar, och inget av dom var hennes syskon heller. Ska jag gissa på hennes sätt så är hon ensambarn….
Men, men… mina grabbar hade så enormt skoj där och blev inte ledsen eller arg över huvud taget för nåt. Inte ens när dom slog sig eller ramlade illa. Eller jo, nu ljög jag… när det blev dags för oss att åka blev det liv 😛
Men vi hann inte ut till första korsningen innan dom var däckade i bilen.
Jag bor, bokstavligen, 3 minuter därifrån och hade gärna sett att dom väntat med att somna tills att vi kom hem, så att dom fick sova i sina egna sänger. Men nej… dom var helt färdiga efter 3 timmars lek. Och när dom fått sig en liten power-nap, även om den bara var på 3 minuter, så hade dom inte ett dugg lust att sova hemma sen och resten av kvällen hade jag små grinpickar som blev hysteriska av att tappa en boll. Undra om man kan få flytta in i leklandet med dom. Där är dom ju som små änglar 😛
