Igår när jag satt på balkongen kunde inte jag inte låta bli att skratta åt mig själv.
Man har ju hört att bröstmjölk kan börja rinna när ammande mammor hör ljudet av skrikande barn. Skrikande barn, oavsett ålder, har alltid varit ett oljud för mig och tanken ”Men håll tyst på ungen!” har alltid passerat vid ”oljudet”.
Igår satt jag då på balkongen när ett par gick förbi utanför med en barnvagn och rätt vad det var så hörde man ett skrikande från barnvagnen och det här fick mig då alltså full i skratt.
Först konstaterade jag för mig själv att jag hörde på skriket det var ett relativt nyfött barn och sen gillande jag ljudet till råga på allt. Snacka om helomvändning i tankarna! Eller gillade och gillade… jag hade absolut inget emot ljudet utan det var mer åt… jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, men skriket kändes så rätt, naturligt och lugnande på nåt sätt. Det är väl modersinstinkten som kommit fram eller nåt eftersom att jag på nåt sätt ville höra ljudet istället för störa mig över det.
Vi får väl se om jag tycker att barnskrik fortfarande är lika ljuvligt i oktober. 🙂