Mammagrisiga fotfetishar

Grabbarna är ju i den där perioden då det är väldigt mammigt. Dom gråter så fort jag inte är precis intill dom, eller så kryper dom efter mig och typ skriker efter mig. Något öh- och ah liknande gapande ungefär som att dom ropade på mig. 🙂 Fort går det också i deras krypande! Men nu har dom i alla fall börjat lyssna, eller förstå, vad man säger. När nån av dom är på väg lite väl långt på vift så säger jag ’Kom till mamma!’ och sträcker ut en hand. Då vänder pojken på sig och kryper glatt tillbaka i raketfart och tar tag i min hand 🙂 Gotroll!!! 😀

Mammas skor och fötter är också väldigt intressanta. Damien har i en veckas tid nu stuckit i väg och lekt med mina foppatofflor så fort han fått chansen, och nu har Kevin börjat med det också! Han vill dessutom gärna leka med mina fötter och bita i mina tår. Hahaha.

Båda grabbarna har blivit väldigt duktiga på att krypa den senaste veckan. Fast det är inte på alla fyra utan ålande eller så skjuter dom iväg sig från alla fyra och framåt. Kevin har även börjat med något annat underligt som jag misstänker kan ha med att göra att han får ont i knäna av krypandet. Han ställer sig i samma position som när man ska göra armhävningar. Så står han så ett tag och gungar lite innan han säckar ihop.
Båda pojkarna har dessutom blivit väldigt starka i benen och står utan problem om dom får hålla i något och dom blir mer och mer duktiga på att gå.. ja, när jag håller dom i armarna då 🙂

Men med denna utveckling blir det även mycket ilska och frustration, för dom vill så mycket mer än dom klarar av.Rätt vad det är så brister nån av dom, oftast Damien, ut i ett gallskrik så man tror att fönsterrutorna ska spricka. Då försöker han något som uppenbarligen inte går som han vill. Så har Damien även blivit väldigt elak och hårdhänt. Han har alltid varit den av dom som varit mer flaxig och hårdhänt, men nu är det ibland så att jag tror att han är elak med vilje. Han klöser, nyper och drar mig i håret med värsta elaka minen. Och rätt vad det är kan han smälla till mig rakt i ansiktet, fast det är nog mest hans uppspelta flaxande som man får passa sig för.

Är det ens möjligt att så här små barn kan vara medvetet elaka?

Lämna ett svar