Operation barn

Jag läste en artikel i en gratistidning jag fick med mig från MVC. Artikeln handlade om en kvinna som skrivit en bok om 35+ och barnlös, Operation Barn, och det var en sak jag reagerade över i artikeln.

År 2014 blir det lagligt för ensamstående att insemineras i Sverige.

 

Det kom flera tankar ur den meningen. Främst det faktum att lagen kommer att säga att det är okej att, som ensamstående, skaffa och uppfostra barn. Någon som pappan till mina har haft stora problem med och hållit som ett starkt argument till att jag ska göra abort. För mig, som är uppvuxen i en splittrad familj – flera gånger om till och med, är det inte så ögonhöjande med en ensamstående förälder. Jag har även flera vänner som i tonåren ålder valde att behålla ett barn och uppfostra detta på egen hand. En av mina skolkamrater har till och med helsyskon men uppfostrat båda på egen hand. Även min syster valde att, vid 21 års ålder, behålla det barn hon bar på och jag idag en väldigt stolt moster till en 5 årig liten tös som jag älskar över allt annat och skämmer bort vid varje tillfälle jag får.

I dagens samhälle är ensamstående föräldrar inget unikt och inte heller den delen att man går in i ett föräldraskap som ensamstående. Visst är det väl kanske inte optimalt, varken ekonomiskt eller praktiskt. Men det är långt ifrån omöjligt eller ens ovanligt. Till och med pappan till mina barn har vuxit upp med en annan pappa än sin biologiska och har barn från ett sprucket förhållande. Så jag förstår egentligen inte varför detta är så starkt argument från hans sida? I princip så anser han att barnen kommer att få det förjäkligt utan en pappa, för att jag efter att fått barn skulle kunna träffa någon man är för honom helt ute ur ekvationen.

– Du vet inte vilket helvete du ställer till för dig själv, du kommer aldrig att kunna träffa någon kille om du behåller barnen och kommer aldrig att få något familjeliv då.

Ja, det var nästan ordagrant så han uttryckte sig. Jag vet ju att det är rena rama skitsnacket. I den här åldern är det mer en regel än ett undantag att man har barn, och människor träffar ju varann och blir ett par lik förbaskat. Min syster, för att dra ett exempel, har till och med träffat två killar som till och med tagit an rollen som min systerdotters pappa och levt familjeliv.

Nä, det argumentet har helt fallit bort hos mig!

En annan tanke som kom med den nya lagändringen är att det med största sannolikhet kommer att bli en ökning av ensamstående föräldrar. Och med konstgjord befruktning kommer säkerligen även tvillinggraviditeter att öka då. Så min situation kommer nog bli vanligare med denna lagändring. Okej, nu tror jag ju inte att det är så många av dessa kvinnor som väljer konstgjord befruktning vid arbetslöshet utan majoriteten har nog en bra och fast inkomst. Men i mitt fall var det ju helt oplanerat och det var ju väldigt olyckligt att det då hände vid en tidpunkt i livet då jag är arbetslös. Men den delen hoppas jag inte ska behöva vara så långvarig. Jag är ju inte så korkad så att jag inte inser att jobb förmodligen får vänta tills tvillingarna är framåt året gamla, för vem vill anställa någon som är gravid?! Men utan att skryta så är jag duktigt på det jag gör, är ambitiös, flexibel och prestigelös så på ett eller annat sätt ska jag baske mig få tag på ett jobb sen.

Det jag ville komma till med det här är att det får mig ännu mer övertygad om att min historia säkert kan hjälpa någon annan, på ett eller annat sätt. Och som det ser ut nu, så kommer en del av den historien att publiceras i tidningen Vi föräldrar i höst/vinter 2013.

Lämna ett svar